Glitazonerna, framför allt rosiglitazon, har anklagats för att öka risken för inte bara hjärtsvikt och frakturer utan också hjärtinfarkt. I RECORD-studien inkluderades totalt 4 447 patienter med metformin eller sulfonylurea (SU) i mono­terapi. Av dessa randomiserades 2 220 patienter till ett tillägg med rosi­glitazon 4–8 mg/dag respektive 2 227 till en kombinationsterapi där man lade till metformin eller SU beroende på basbehandlingen.
Målvärdet för HbA1c var 7,0 procent (6,0 procent med svenska Mono-S). Medeluppföljningstiden var 5,5 år. Primär analysvariabel var att kunna påvisa att det inte fanns någon effektskillnad (non-inferiority) mellan behandlingsarmarna med en marginal på 1,20 runt det neutrala effektvärdet 1,0 avseende effekter på kardiovaskulär död och icke-letala kardio­vaskulära händelser ledande till sjukhusinläggning.

Totalt inträffade 321 händelser (14,5 procent) i rosiglitazongruppen jämfört med 323 (också 14,5 procent) i kontrollgruppen (hazard-kvot, HR = 0,99; 95 procents konfidensintervall 0,85–1,16). Det betyder att det uppställda kriteriet för »non-inferiority« uppfylldes, dvs rosiglitazonbehandling var varken bättre eller sämre än kontrollbehandlingen för kardiovaskulär prevention överlag. Som förväntat visar dock RECORD att risken för hjärtsvikt var högre i den grupp som randomiserades till behandling med rosiglitazon (61 händelser eller 2,1 procent mot 29 händelser eller 1,3 procent) (HR = 2,10; 95 procents konfidensintervall 1,35–3,27). Skillnaden var statistiskt signifikant.
Denna hjärtsvikt kan påverkas av en tendens till vätskeretention hos vissa patienter, men den kardiovaskulära mortaliteten totalt var inte ökad. Andra biverkningar hos patienter som randomiserades till rosiglitazon var likvärdiga med det som rapporterats tidigare. Det fanns bl a en ökad risk för frakturer, särskilt hos kvinnor, främst lokaliserade till armar, händer och fötter. Ingen skillnad i cancerrisk sågs.

Min bedömning av studien är att evidensunderlaget för behandling med glitazoner nu ökat betydligt och att man inte kunnat påvisa en kardiovaskulär riskökning totalt sett. Det kan tyckas tilltalande att kombinera en måttlig dos av glitazon med metformin, en kombination med goda synergistiska effekter.
Sedvanliga försiktighetsmått bör gälla för att starta behandling med glitazon, dvs inte behandla gravida och inte patienter med tendens till hjärtsvikt eller hög risk för frakturer, t ex äldre kvinnor med känd osteoporos. Däremot kan t ex en medelålders patient med metabola syndromet och typ 2-diabetes på basen av ökad insulinresistens säkert passa mycket bra för en kombinationsbehandling med metformin och glitazon om metformin i monterapi inte leder till behandlingsmålet eller inte tolereras i högre dos. Om metformin inte tolereras alls kan en glitazon ersätta.