Incidensen av typ 1-diabetes ökar oroväckande snabbt. Det visar en sammanställning i tidskriften Nature Reviews Endocrinology. Att det i västvärlden skett en explosionsartad utveckling av typ 2-diabetes i kölvattnet efter den rådande övervikts- och fetmaepidemin är välkänt. Vad som däremot inte är lika välkänt är att även förekomsten av typ 1-diabetes tycks ha ökat snabbt.

Organisationen EURODIAB (Epidemiology and Prevention of Diabetes) sammanställer löpande data om prevalensen av typ 1-diabetes från 20 olika centra i 17 europeiska länder, däribland Sverige. Den senaste rapporten bjuder på dyster läsning. Incidensen av typ 1-diabetes har under perioden 1989–2003 stigit med i genomsnitt 3,9 procent per år, samtliga länder sammanräknade. Ökningen är störst bland barn under 4 års ålder, där den årliga incidensökningen under perioden är 5,4 procent. Särskilt snabbt ökar incidensen i länder i det forna östblocket, som i slutet av 1980-talet var relativt skonade från typ 1-diabetes men som på kort tid förändrats och anammat en mer västerländsk livsstil med allt vad detta innebär i termer av bland annat kosthållning.

Ändrad kosthållning bland barn, ökad förekomst av barnfetma och att allt fler barn förlöses med kejsarsnitt är tre potentiella orsaker till trenden, skriver författarna. En annan är att barn i minskad utsträckning utsätts för infektioner, vilket tros kunna påverka känsligheten för autoimmuna sjukdomar. Man kan givetvis också tänka sig, särskilt i fattigare länder, att orsaken kan vara bättre diagnostik och rapportering i dag än i slutet av 1980-talet.
Incidensen av typ 1-diabetes befaras fortsätta att öka under de kommande tio åren. Prevalensen i de 17 länderna som ingår i EURODIAB beräknas ha uppgått till 90 000 individer år 2005, vilket ska jämföras med prognosen på 160 000 individer år 2020. Risken är stor att hälso- och sjukvårdssystemen i många europeiska länder kommer att drabbas av omfattande belastningar till följd av ökad förekomst av typ 1-diabetes.