Det svenska nationella hjärtregistret SWEDEHEART visar att cirka en tredjedel av alla som vårdas för hjärtinfarkt har en minst måttligt nedsatt njurfunktion. Aktuella riktlinjer rekommenderar behandling med revaskularisering (perkutan koronarintervention alternativt by­pass-kirurgi) tidigt efter en mindre hjärtinfarkt (icke-ST-höjningsinfarkt) för att förhindra ny hjärtinfarkt och död. Särskilt högrisk­patienter har större fördel av behandlingen, och patienter med nedsatt njurfunktion utgör en av högriskgrupperna. Det har dock varit osäkert om effekten av revaskularisering är lika stor hos alla patienter oavsett grad av njursvikt.

I studien från SWEDEHEART inkluderades 23 262 patienter som var 80 år eller yngre och som hade vårdats på hjärtintensivvårdavdelning på grund av hjärtinfarkt åren 2003–2006. Nedsatt njurfunktion var associerad med högre ålder och med fler samtidiga sjukdomar som dia­betes, hypertoni, hjärtsvikt och tidigare hjärtinfarkt. Prognosen vid ned­satt njurfunktion var betydligt sämre, och dödligheten ökade exponentiellt.
Totalt behandlades 62 procent av patienterna med normal njurfunktion med revaskularisering inom 14 dagar från inläggning jämfört med 36 procent av dem med måttligt nedsatt njurfunktion. Efter statistisk justering för skillnader i bakgrundsdata hade patienter som revaskulariserats bättre överlevnad än de som behandlats enbart medicinskt, och effekten var jämförbar hos dem med normal till måttligt nedsatt njurfunktion.
Sannolikt skulle prognosen hos dem med lindrigt till måttligt nedsatt njurfunktion således ytterligare förbättras om fler revaskulariserades. För individerna med mer avancerad njursvikt var resultaten svårtolkade då grupperna var mindre. Särskilt för dem med terminal njursvikt eller dialys är revaskularisering inte övertygande bät­tre än medicinsk behandling.