Övervikt i ungdomen hos kvinnor är kopplad till ökad förekomst av multipel skleros (MS) senare i livet. Det visar en amerikansk studie som presenteras i tidskriften Neurology. Det är ett omfattande material som studien baseras på. Författarna har utgått från uppgifter från 238 371 kvinnor i åldern 25–55 år som ingick i kohorterna Nurses health study I och II. Deltagarna har följts under flera decennier och löpande fått svara på frågor kring hälsa, motion, medicinering och liknande. Studien inkluderar uppgifter upp till fyra decennier tillbaka i tiden.
Bland de frågor som besvarades ingick bl a att deltagarna fick uppge sin vikt och längd vid 18 års ålder och dessutom beskriva hur den egna kroppsformen såg ut när de var i åldrarna 5, 10 och 20 år. När det gäller kroppsformen visades nio olika silhuetter, och deltagarna fick sedan välja vilken som de tyckte passade bäst in på dem vid olika åldrar. Bland samtliga deltagare utvecklade 593 MS. Det visade sig att sjukdomen var vanligare hos kvinnor som rapporterat ett högt BMI vid 18 års ålder.

Ett BMI ≥30 (fetma) var kopplat till mer än dubbelt så hög förekomst av MS som ett BMI på 18,5–20,9. Tittar man på kvinnor med övervikt, alltså ett BMI på 25–29,9, i 18-årsåldern noterades bara en blygsam riskökning för MS jämfört med normalviktiga. Stor kroppsvolym, baserat på vilken silhuett kvinnorna tyckte stämde bäst på den egna kroppsformen, i 20-årsåldern var kopplad till ökad förekomst av MS. Stor kroppsvolym i 5- och 10-årsåldern var däremot inte kopplad till ökad förekomst av sjukdomen. Inte heller var övervikt eller fetma i vuxen ålder kopplad till MS.
Resultaten står sig efter att författarna justerat för faktorer som rökning, en känd riskfaktor för MS, och motion. Sammantaget tycks studien således indikera att övervikt i ungdomen är korrelerad med ökad risk för MS hos kvinnor. Övervikt i barndomen eller i vuxen ålder tycks däremot inte påverka risken för MS.
Författarna hoppas att preventiva insatser för att begränsa övervikt och fetma bland ungdomar skulle kunna ha den positiva bieffekten att färre insjuknar i MS senare i livet. Men studien ska endast betraktas som en indikation på ett samband. Vilka mekanismer som ligger bakom ett sådant eventuellt samband återstår också att se. En potentiell mekanism är endokrin påverkan på immunförsvaret från fettceller, men detta är ren spekulation. Det ska understrykas att en uppenbar begränsning i studien är att den helt baseras på deltagarnas egen rapportering av längd, vikt och kroppsform vid olika åldrar.