I Nature Genetics presenteras ett antal områden i arvsmassan som kan kopplas till ökad risk för kronisk lymfatisk leuk­emi (KLL). Författarna har analyserat hela genomet hos 2 503 europeiska patienter med KLL och jämfört detta med 5 789 kontroller.
Man har identifierat sex regioner i arvsmassan som innehåller enbaspolymorfier som tycks vara kopplade till ökad risk för sjukdomen. Fyra av dessa områden, benämnda 2q37.7, 8q24.21, 15q21.3 och 16q24.1, är tydligt korrelerade med ökad risk för KLL, medan kopplingen för de övriga två (15q25.2 och 18q21.1) är svagare. Risken för sjukdomen ökar med antalet områden som individen har en ofördelaktig variant av. Intressant är att en klar majoritet av KLL-patienterna, 87 procent, bar på minst en ofördelaktig genetisk variant av något av dessa områden.
Kronisk lymfatisk leukemi är den vanligaste leukemiformen hos vuxna. Att det finns en genetisk komponent i KLL är känt sedan tidigare.
Den aktuella studien visar att det inte tycks finnas en eller två »huvudsakliga« riskgener för KLL utan att det i stället sannolikt finns en mängd områden i arvsmassan, som alla bidrar till risken men som var och en för sig ger en relativt blygsam risk­ökning. Studien är inte den första i­nom fältet, och ett antal kandidatgener har presenterats i tidigare artiklar. Flera av de områden som nu identifierats var dock inte kända tidigare. Författarna understryker att det sannolikt finns ytterligare ett antal områden inom arvsmassan som påverkar risken för KLL.