Det är väldokumenterat att personer med diabetes har ca 2–4 gånger högre risk att dö i förtid än personer utan diabetes. Kardiovaskulära sjukdomar är den helt dominerande dödsorsaken hos personer med diabetes, särskilt typ 2-diabetes. I den allmänna befolkningen har dödligheten minskat avsevärt de senaste årtiondena, men hur det förhåller sig för personer med diabetes är mindre klarlagt. Studier i Sverige och i övriga världen har visat på varierande resultat.

I den aktuella studien rapporterar vi om trender i mortaliteten hos personer med och utan diabetes i Laxå under 33 år. Ett diabetesregister skapades 1972 på vårdcentralen, och alla nyinsjuknade personer med diabetes registrerades fram till 2001, totalt 776 individer. Diabetesregistret kompletterades sedan med 3 880 kontrollpersoner utan diabetes. Dödsorsaker har därefter sammanställts för perioden 1972–2004 med utdrag från Dödsorsaksregistret.

Under uppföljningen dog 233 kvinnor (62 procent) och 240 män (60 procent) med diabetes. Bland kontrollerna dog 995 kvinnor (52,9 procent) och 1 082 män (54,1 procent). Den åldersjusterade hazard-kvoten för totalmortalitet var 1,17 (P < 0,0021) för alla, för kvinnor 1,22 (P < 0,007) och för män 1,13 (P = 0,095). Motsvarande resultat för kardiovaskulära sjukdomar var 1,33 (P < 0,0001), 1,41 (P < 0,0003) och 1,27 (P < 0,0093). Minskningen av kardiovaskulära sjukdomar över tid var signifikant hos icke-diabetiker (P < 0,0001) och hos män med diabetes (P=0,014) men inte hos kvinnor med diabetes (P = 0,69). Resultatet för koronar hjärtsjukdom visade på liknande resultat (P < 0,0001, P < 0,006 och P = 0,17). Överdödligheten hos personer med diabetes jämfört med personer utan dia­­betes är den lägsta hittills publicerade. Män med diabetes men inte kvinnor med diabetes har haft en signifikant nedgång i mortaliteten i kardiovaskulära sjukdomar och framför allt i koronar hjärtsjukdom över tid. Möjliga orsaker till att kvinnor med diabetes inte haft lika stor mortalitetsminskning som män med diabetes kan vara skillnader i omhändertagande eller följsamhet till given behandling. Men även sjukdomen i sig påverkar, där kvinnor tycks reagera med sämre utfall när de utsätts för riskfaktorer för kar­dio­vaskulär sjukdom.Sammantaget finns det flera möjliga förklaringar till denna positiva mortalitetsutveckling. Några är god kontinuitet på vårdcentralen, screeningverksamhet (startad 1983), bättre läkemedelsbehandling och bra vård given på sjukhusen.