Handeksem är den vanligaste arbetsrelaterade hudsjukdomen. Ettårsprevalensen av handeksem är ca 10 procent i yrkesverksamma åldrar. Sjukdomen har ofta ett långdraget förlopp med tendens att utvecklas till en kronisk sjukdom med kännbara konsekvenser för individ och samhälle.

I en dansk studie har en uppföljning gjorts av handeksempatienter sex månader efter första besöket hos hudspecialist. Svårighetsgraden av handeksemet skattades av patienterna vid baslinjen och vid uppföljningen med hjälp av en enkät och en tidigare validerad fotografisk guide. Medianen för patientfördröjning, definierad som tiden från debut av symtom till första besöket hos allmänläkare, var tre månader. Medianen för sjukvårdsfördröjning, definierad som tiden från första besöket hos allmänläkare till första besöket hos hudspecialist, var också tre månader. I en logistisk regressionsmodell ökade oddskvoten för en dålig prognos med faktorn 1,11 (95 procents konfidensintervall (KI) 1,02–1,21) per månad av patientfördröjning och med 1,05 (95 procents KI 1,00–1,10) per månad av sjukvårdsfördröjning.
Författarnas slutsats är att det föreligger ett samband mellan dålig prognos vid handeksem och fördröjt omhändertagande i vården. Artikeln styrker den misstanke som den kliniskt verksamma dermatologen har, nämligen att ett tidigt omhändertagande av handeksempatienten kan bidra till ett gynnsammare förlopp. Patienter med handeksem som inte snabbt visar tendens att läka bör utan dröjsmål remitteras till hudspecialist.