Kan angiotensinreceptorblockerande läkemedel skydda mot alzheimer? En studie presenterad i BMJ hävdar att så är fallet. Författarna har tittat på ett omfattande material med 819 491 individer över 65 års ålder som följts under i genomsnitt fyra år. Den överväldigande majoriteten av deltagarna var män.

Samtliga deltagare var drabbade av kardiovaskulär sjukdom, och författarna har haft tillgång till uppgifter om bl a medicinering. Deltagarna har delats in i tre grupper: en som behandlades med angiotensinreceptorblockerare, en som behandlades med ACE-hämmare av typen lisinopril och en grupp som behandlades med and­ra kardiovaskulära preparat, däribland betablockerare och kalciumkanalblockerare. Deltagarna följdes under fyra år, och resultaten har justerats för faktorer som ålder, diabetes, stroke och kardiovaskulär sjukdom. Det visade sig att individer som behandlats med angiotensinreceptorblockerande preparat i mindre utsträckning drabbades av alzheimer än individer som fått andra typer av läkemedel.
Användning av angiotensinreceptorblockerare var förknippad med både lägre risk att drabbas av alzheimer och annan demens och lägre risk för demensdrabbade att progrediera i sin sjukdom, vilket har definierats som att de lagts in på ett äldreboende från att tidigare ha bott hemma alternativt avlidit. Effekten tycks vara dosberoende, då hög­re doser angiotensinreceptorblocke­rare var förknippade med lägre demensrisk och långsammare demensprogression än lägre doser. Det är inte första gången det föreslås att angiotensinreceptorblockerare skulle kunna påverka demensrisken. Tidigare studier har visat på en koppling mellan användning av preparaten och lägre risk för att insjukna i demens och, för dem som redan är demensdrabbade, långsammare progress av sjukdomen.

Hypertoni i medelåldern är en riskfaktor för demens, men författarna konstaterar att innan man kan gå ut med generella rekommendationer behövs mer forskning kring hypertoni, medicinering och demensrisk.