I mitten av februari kom en rapport av universitetsanslutna forskare från USA och Irak om en kraftig ökning av barn­leuk­emi i Basra i Irak, en värdefull studie utförd under svåra förhållanden.

Man hade analyserat leukemiregistret vid Basras universitetssjukhus och funnit en ökning från en incidens på 15 fall (2,6/100 000 invånare) i åldern 0–14 år år 1993 till 56 fall (6,9/100 000 år 2007, + 165 procent) och med 97 fall (12,2/100 000) toppåret 2006. Ett trendtest var statistiskt signifikant. Leukemidödligheten var klart högre än i grannländer och andra länder. Industrialiserade länder har en incidens på runt 4/100 000 invånare, medan den är lägre i utvecklingsländer. Bland möjliga effekter nämns kemiska vapen under kriget som bensen och utarmat uran (depleted uranium), vatten- och luftföroreningar samt infektiös etiologi.
I min kommentar vill jag fästa uppmärksamheten på utarmat uran, främst U-238, som spreds i flera hundra ton i Basraområdet i samband med kriget 1991. Utarmat uran är en restprodukt vid anrikning av uran och utgör en överlägsen »konventionell« projektil genom sin tyngd och hårdhet och genom att det antänds under luftfärd. Vid sönderfall utsöndras kortvågiga alfastrålar som kan skada celler i närliggande vävnad.
Utarmat uran har använts i Bosnien, Kuwait och bl a vid den våldsamma förstörelsen av Falluja år 2004 i norra Irak, utförd av trupper från USA och Storbritannien, varifrån en mycket kraftig ökning av missbildningar och cancer har rapporterats.

År 2007 slog Iraks hälsominister Nermin Othman larm om den kraftigt ökade cancerfrekvensen. Man har funnit 350 platser i Irak som förorenats med utarmat uran, som hälsoministern menar har orsakat ökningen av cancer . FN och EU har fördömt användningen av utarmat uran, och flera organisationer arbetar för att det ska förbjudas i krig.