Amerikanska forskare presenterar en intressant region på kromosom 1 som kan kopplas till ökad risk för förmaksflimmer. Rönet presenteras i Nature Genetics. Studien är en metaanalys som omfattar fem genetiska studier. Sammantaget inkluderar dessa 1 335 patienter med förmaksflimmer. Ingen av patienterna hade en känd hjärtsjukdom vid sidan av sitt flimmer. De hade heller inte någon annan känd sjukdom som var orsak till flimret. Deltagarna har analyserats genetiskt (genome wide association-studie) och jämförts med drygt 13 000 kontroller. Resultatet visar ett intressant område på kromosom 1 (benämnt 1q21) som rymmer genen KCNN3 (small conduct­ance calcium-activated potassium channel, subfamily N, member 3), som kodar för en kaliumkanal. Denna uttrycks i hjärtceller och påverkar cellernas repolarisering. Exakt vilken roll genen spelar vid förmaksflimmer är ännu inte klarlagd.
Flera gener som kan kopplas till förmaksflimmer har presenterats under senare tid, bl a har områden i genomet på kromosom 4 och 16 kunnat kopplas till ökad risk. Flera av de intressanta områdena i genomet omfattar, i likhet med det nu aktuella området på kromosom 1, olika jonkanaler. En uppmärksammad studie presenterades sommaren 2009 i New England Journal of Medicine. Där rörde det sig dock om ett betydligt mindre material, eftersom studien byggde på en undersökning av elva individer från en och samma familj där flera var drabbade av förmaksflimmer. Den nu aktuella studien är en av de största som presenterats inom fältet.