Den egyptiske faraon Tutankhamuns dödsorsak har varit föremål för spekulation under lång tid. Nu hävdar forskare från Egypten att den unge faraon avled i sviterna efter malaria. Rönen presenteras i tidskriften JAMA.
Tutankha­muns grav upptäcktes 1922. Till skillnad från andra faraoners gravar var den inte plundrad. Tutan­kh­amun regerade mellan 1333 och 1324 före Kristus under den 18:e dynastin. Vid tillträdet till tronen var han bara 9 år gammal och således 19 då han avled. Den låga åldern har lett till spekulationer om att han kan ha förgiftats.

Författarna till den nu aktuella studien har analyserat Tutankhamuns mumie och ytterligare tio mumier som finns i Kairo. Kvarlevorna har analyserats genetiskt, och författarna fastslår att någon förgiftning inte ägt rum. I stället tros den unge faraon ha avlidit till följd av en malariainfektion. Författarna har också hittat tecken på osteonekros i två metatarsalben i foten samt minst en fraktur och hävdar att en inte specificerad bensjukdom, vid sidan av malaria, kan ha bidragit till hans död.

Studien försöker dock inte kasta ljus över bara själva dödsorsaken. Författarna hävdar att Tutankhamun bl a hade skolios och gomspalt. Den välbekanta androgyna bild som pryder hans grav är sannolikt gravt missvisande för hur han faktiskt såg ut i livet. Även Tutankha­muns släktförhållanden har varit i fokus. Forskarna har identifierat hans föräldrar bland de tio mumier som undersökts genetiskt. Det visade sig att hans far, faraon Akhenaton, och mor var syskon. Också Tutankhamun gifte sig sannolikt med sin syster, men forskarna kan inte med säkerhet säga om en mumifierad kvinna man funnit är denna syster och maka. Två mumifierade spädbarn som återfanns i Tutankh­­­amuns grav visade sig vara Tutankh­amuns döttrar, som sannolikt dött efter att ha fötts för tidigt.

Rönen har dock ifrågasatts. Forskare hävdar i en artikel i Nature att författarna till studien i JAMA har dragit alltför långtgående slutsatser av sina fynd och anser att det ingalunda är bevisat att Tutankhamun dog till följd av malaria, han kan ha haft infektionen i barndomen och dött av andra orsaker. Värt att notera är att möjligheterna att fastställa dödsorsaken begränsas av att författarna inte kunnat analysera den mumifierade faraons organ då dessa, i enlighet med dåtidens egyptiska traditioner, avlägsnades i samband med mumifieringen.
På JAMA tycks man onekligen vara särskilt intresserad av forskning kring de gamla egyptiernas liv och död. Så sent som i november 2009 presenterades en studie i tidskriften i vilken författarna visade att mumifierade egyptier led av ateroskleros (refererad i Läkartidningen 4/2010, sidan 173).