Undernäring inför kirurgi rapporterades redan 1936 som en risk vid kirurgi [JAMA. 1936;106:458-60]. Trots den me­dicinska utvecklingen kvarstår undernäring som en realitet inom sjukvården.

En nyligen publicerad observationsstudie från Basel rapporterar ökade komplikationer vid elektiva kolorektala resektioner hos 186 konsekutiva patienter med undernäring. Med hjälp av ett enkelt och kliniskt validerat test av riskerna vid undernäring – NRS 2002 [Clin Nutr. 2003;22:321-36] kunde man identifiera vilka patienter som löpte ökad risk för behandlingskrävande postoperativa komplikationer.

Studien är tydlig i sitt budskap: patienter som ska genomgå större operationer bör bedömas utifrån näringstillståndet för att ge ansvariga en korrekt bild av riskerna. En viktig faktor för resultatet är dock att studien sannolikt är genomförd under huvudsakligen traditionell perioperativ vård. Det visar sig inte minst i vårdtiden, som är lång, median 17 dagar, för i huvudsak kolonresektion.
Med moderna metoder för perioperativ vård, »enhanced recovery after sur­gery« (ERAS) är vårdtiderna 3–5 dagar och komplikationsfrekvensen ungefär hälften så hög [Br J Surg. 2009;96(2):197-205]. Den stora diskrepansen mellan resultaten kan delvis, men troligen inte helt, förklaras av skillnader i komorbiditet. Med användning av ERAS-protokoll för den perioperativa vården var BMI inte längre en faktor som påverkade utfallet efter motsvarande kirurgi [Arch Surg. 2009;144(10):961-9].

Ur dessa rapporter kan man utläsa några viktiga budskap:
• Undernäring är fortfarande vanligt förekommande hos patienter som planeras för större kirurgi.
• Undernäring hos patienter medför en ökad risk för komplikationer.
• NRS 2002 är ett enkelt och bra test för att identifiera riskpatienter.
• Optimering av den perioperativa vården med ERAS-program kan minska riskerna med kirurgi – också för patienter med undernäring.