En förhöjd diabetesprevalens i vissa invandrargrupper i Europa har tidigare beskrivits, som invandrare från den indiska subkontinenten i Storbritannien, och från Turkiet och Marocko i Nederländerna.

I de nordiska länderna utgör andelen utlandsfödda ca 12 procent i Sverige, 6 procent i Danmark, Island respektive Norge och 3 procent i Finland. I Sverige har ökad diabetesprevalens beskrivits hos icke-europeiska invandrare, framför allt från Mellanöstern. Det har dock saknats en systematisk beskrivning av diabetesprevalensen hos invandrade personer i de nordiska länderna.

En systematisk sökning utfördes via PubMed i första hand, därtill via andra databaser som Cochrane och Embase och slutligen via referenslistor i funna artiklar. Totalt identifierades 17 artiklar från Danmark, Norge och Sverige. Förhöjd risk påvisade i flera studier hos icke-europeiska invandrare, speciellt från Mellanöstern och den indiska subkontinenten, med som mest 10–12 gånger ökad risk jämfört med den inhemska befolkningen, framför allt bland kvinnor. Bland invandrare från Europa fanns ingen överrisk, med möjlig reservation för invandrare från Finland.
Det fanns vissa motstridiga resultat, där en överrisk inte kunde påvisas i vissa studier, men då ofta med små grupper. And­ra metodproblem var låg deltagarfrekvens i vissa kliniska studier och en trolig underrapportering av självrapporterad diabetes i andra studier.

Sammanfattningsvis föreligger en i vissa fall kraftigt ökad risk för diabetes för invandrare från icke-europeiska länder i Norden, där både ärftlighet och livsstilsfaktorer kan bidra. Det är väsentligt att denna ökade risk tas på allvar både inom sjukvården och i samhället som helhet, med både förebyggande åtgärder och ett förbättrat omhändertagande.