Begränsat vetenskapligt stöd för behandlingsprogram

Det finns en mängd olika behandlingsprogram med syfte att hjälpa barn och ungdomar med psykiska problem – dels utagerande problematik, dels problem av mer inåtvänd karaktär. Stora resurser satsas ofta på dessa program, men vilken evidens finns egentligen? SBU har gjort en djupdykning inom fältet och identifierat 33 olika program. Det visar sig att endast sju av dessa har vetenskapligt stöd, ett stöd som i samtliga fall är begränsat. Till programmen som har begränsat vetenskapligt stöd finns »Good behavior game«, som används i skolan för barn med utagerande problematik. Effekten är dock liten, sammanfattar SBU, som också skriver att det inte finns vetenskapligt stöd för att över huvud taget bedöma om övriga behandlingsprogram som riktar sig till skolan kan förebygga psykisk ohälsa hos unga.
Även för föräldrastödsprogrammet Triple P, för utagerande barn i förskoleåldern, är effekten »liten till måttlig«, konstaterar myndigheten. När det gäller föräldrastödsprogrammet Incredible years (De otroliga åren) för utagerande barn är effekten »ringa« alternativt saknas helt, enligt undersökningar SBU tittat på som bygger på att föräldrar till barnen fått skatta effekten. Det vetenskapliga stödet för nämnda två program anges till »begränsat«.
Men det är inte bara programmens eventuella effekt som är svagt dokumenterad. Även när det gäller risker vet man i dag väldigt lite. SBU har noterat att program för barn och ungdomar med utagerande beteende där individer med liknande problematik träffas i grupp kan vara rent kontraproduktiva och leda till att besvären förvärras.
De flesta av programmen har anglosaxiskt ursprung, och då kulturella skillnader kan vara avgörande är det oklart vilket eller vilka av dem som passar bäst för svenska förhållanden. Viktigt att understryka är också att samtliga studier kring programmen gjorts i andra länder än Sverige. SBU efterfrågar svenska studier, där man tittar på effektiviteten av programmen och inte minst riskerna med dem. Dessutom behövs hälsoekonomiska analyser för att studera om programmen är kostnadseffektiva. Flera av de program som är etablerade i Sverige har inte utvärderats vetenskapligt över huvud taget.