Att sätta upp regler kring rökförbud i offentliga lokaler, såsom restauranger, biografer och sjukhus, är ett effektivt sätt att minska exponeringen för tobaksrök för icke-rökare. Det konstateras i en sammanställning gjord inom Coch­ranesamarbetet. Under senare år har allt fler länder och städer infört rökförbud på offentliga platser. Sverige lyfts ofta fram som ett föregångsland.

Frågan man ställt sig är om rökförbud verkligen leder till önskad effekt, alltså minskad exponering för passiv rökning för icke-rökare. Callinan et al har ställt samman 50 studier gjorda före och efter att rökförbud införts. Trenden är tydlig, efter förbud exponeras färre för passiv rökning. Dessutom tycks något färre, både rökare och icke-rökare, drabbas av hjärtinfarkt. En annan intressant slutsats som dragits är att rökförbud initialt ofta kritiserats hårt. Men efter att förbuden införts är trenden att kritikerna tycks tystna och att människor är nöjda. Dessutom efterlevs förbuden överlag bra.
WHO räknar med att vart tionde dödsfall globalt beror på tobaksrökning och att rökning är världens ledande förebyggbara dödsorsak. I USA utsätts 43 procent av alla barn och 37 procent av alla vuxna icke-rökare för passiv rökning, enligt en studie som presenterades 2009 av PNAS, den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift.
Att hjälpa människor att sluta röka och minska exponeringen för tobaksrök är därför bland det viktigaste som hälsomyndigheter kan göra, konstaterar Callinan et al och fastslår att den aktuella studien visar att rökförbud på offentliga platser är ett effektivt sätt att begränsa just exponeringen för tobaksrök för icke-rökare. I vilken utsträckning man även påverkar rökarna till rökstopp eller minskat rökande genom rökförbud återstår dock att visa. Enligt en WHO-rapport har 170 länder skrivit på WHO:s konvention om tobakskontroll. Bara 17 länder har dock vidtagit kraftfullare åtgärder för att begränsa exponeringen för tobaksrök.