I Nature Genetics presenteras 20 regioner i genomet som kan kopplas till os­teo­poros. Av dessa var 13 helt okända sedan tidigare.

Studien är den största i sitt slag och är en metaanalys som sammanställer data från fem olika studier, vilka totalt omfattar 19 195 individer som alla genomgått analys av hela genomet. Vid sidan av sju sedan tidigare kända regioner i genomet som kan kopplas till osteoporos dök det upp 13 tidigare okända. De »nya« regionerna är alla lokaliserade på kromosomerna 1, 2, 3, 11, 16 och 17. Intressant i sammanhanget är att ett antal av de gener som identifierats inte kan kopplas bara till osteoporos utan också direkt till ökad risk för fraktur.
Att hereditet är en mycket stark riskfaktor för osteoporos är välkänt. Givet att sjukdomen i viss utsträckning kan förebyggas och bromsas är det av vikt att tidigt kunna upptäcka individer i riskzonen. Författarna konstaterar att den aktuella sammanställningen visar att genetiken bakom osteoporos är mycket komplex med ett stort antal gener som samverkar med varandra. Den aktuella studien öppnar för kunskap kring tidigare okända genetiska mekanismer som påverkar osteoporos, vilket i förlängningen kan leda till nya angreppsmekanismer för preparat mot tillståndet.