Avhandling. Statiner är läkemedel som syftar till att minska risken för framtida hjärt–kärlsjukdom och för tidig död. Det går inte med säkerhet att veta om statinbehandlingen uppnår detta syfte hos en enskild patient, där­emot finns god evidens från kliniska studier att statiner har effekt på gruppnivå. Gällande riktlinjer förordar att en patients sammanvägda risk ska vara väg­ledande vid ställningstagande till behandling, vilket baseras på det faktum att patienter med hög risk är de som har störst sannolikhet att dra nytta av behandlingen.

I en avhandling undersöktes vilken behandlingseffekt som patienter och läkare väntar sig av statinbehandling. När det gäller patientgruppen var en specifik frågeställning om patienters risknivå (baserat på förekomst av hypertoni, diabetes, obesitas, dåliga motionsvanor och rökning) respektive tidigare symtomgivande kranskärlssjukdom (primär- eller sekundärprevention) var faktorer associerade med patienternas förväntningar på behandlingseffekt. Patientgruppen bestod av sammanlagt 829 statinanvändare, som via enkäter och utifrån sitt eget hälsotillstånd dels skattade statinernas effekt på gruppnivå, dels skattade sannolikheten att de själva skulle få nytta av behandlingen inom olika tidsperspektiv.
Patientgruppen överskattade kraftigt statinernas effekt på gruppnivå (skattat som det antal av totalt 1 000 behandlade individer som tack vare behandling under fem år förväntas undvika en hjärtinfarkt de annars skulle få) jämfört med resultat som rapporterats från kliniska studier. Patienternas risknivå eller en sjukhistoria på tidigare symtomgivande kranskärlssjukdom var faktorer som inte visade något samband med hur patienter bedömde sannolikheten att de själva skulle få nytta av behandlingen.

En annan studie i avhandlingen undersökte förskrivande läkares (allmänläkare, internmedicinare och kardiologer, n = 330) syn och förväntningar på statinbehandling. Läkargruppen ombads via enkäter att ta ställning till behandling och förväntad behandlingseffekt utifrån två hypotetiska patientfall: ett primärpreventivt (52-årig man) och ett sekundärpreventivt (69-årig kvinna). I båda fallen fanns tydlig behandlingsindikation enligt gällande riktlinjer. Dels skattades den absoluta riskreduktionen för hjärtinfarkt/ischemisk kranskärlssjukdom när 1 000 patienter behandlas under fem års tid, dels ombads läkargruppen att skatta statinbehandlingens förväntade genomsnittliga effekt på livslängd hos patienter motsvarande dem i patientfallen.

Det fanns en stor spridning i läkargruppens svar. En stor andel av läkarna uppgav en förväntad absolut riskreduktion vid fem års statinbehandling som ligger utanför det intervall som stöds av evidensbaserade data. Såväl för höga som för låga förväntningar var vanliga. Statinernas effekt på patienters livslängd skattades i genomsnitt till 3,4 år (median 2,0) i det primärpreventiva fallet re­spektive 3,1 år (median 3,0) i det sekundärpreventiva fallet. Jämfört med studier som extrapolerat tidsbegränsade studieresultat från kliniska studier till ett livsperspektiv förefaller läkargruppens skattningar av statinernas effekt på livslängd vara för höga.
Sammantaget visar avhandlingen att patienter och läkare har olika perspektiv, synsätt och förväntningar på statinbehandling och att dessa emellanåt avviker från evidensbaserad kunskap.