Även om målen för kirurgisk utbildning är liknande i Europa och Nordamerika – att få välutbildade kirurger – är det skillnad i arbetstid. Det har debatterats mycket om den begränsade arbetstiden, 48 timmar i Europa och 80 timmar per vecka i Nordamerika, påverkar den kir­urgiska träningens kvalitet. Tidigare studier antyder att det finns en ökad tillfredsställelse i balansen mellan arbete och livet i övrigt på bekostnad av potentiellt mindre komplett träning. Det finns emellertid få direkta bevis på att den kortare arbetstiden påverkar den kirurgiska kompetensen.

Med tre validerade test gällande klinisk kompetens jämfördes kohorter av färdigutbildade kirurger (21) från Nederländerna och Kanada i den aktuella studien. Bedömare var 20 kanadensiska re­spektive 5 nederländska kirurger i Kanada och 19 nederländska respektive 6 ka­na­densiska kirurger i Nederländerna. Hypotesen var att de kirurger som hade längre arbetstid skulle prestera signifikant bättre än kirurger med kortare arbetstid.
I resultaten framkom att det inte fanns någon skillnad mellan neder­länds­ka och kanadensiska kirurger när det gällde kunskap och klinisk analytisk förmåga mätt med Comprehensive integrative puzzle (CIP). Det fanns inte heller någon skillnad mellan grupperna i tekniska färdigheter testade genom Objective structured assessment of technical skill (OSATS).
I det tredje testet, där handläggning och problemlösning av patientfall samt kommunikationsförmåga undersöktes med Patient assessment and management examination (PAME), presterade de kanadensiska kirurgerna signifikant bättre. Samma skillnad i detta test framkom även i en tidigare studie som utfördes i Toronto när kirurger som utbildats i 4 år jämfördes med kirurger med 5 års utbildning. Det framkom i studien också att de nederländska och kanadensiska examinatorerna gjorde olika bedömning: examinatorerna favoriserade kirurger som kom från det egna landet. Sammantaget presterar således färdigutbildade kanadensiska kirurger med längre arbetstid likvärdigt med nederländska kirurger när det gäller tekniska färdigheter och kognitiv förmåga men bättre när det gäller handläggning av komplexa patientfall.

Studien talar för att kunskap och tekniska färdigheter inhämtas även med kortare arbetstid, men att lösa komplexa patientfall och kommunikationsfärdigheter behöver tränas i ett längre perspektiv. Detta visar vikten av fortsatt strukturerad utbildning även efter att specialistexamen erhållits. Det framkommer också att bedömningsprocesser är viktiga att objektivera så långt som möjligt då kulturella skillnader kan påverka resultaten.