Vaccination mot cancer är en attraktiv behandlingsmetod för att förhindra återfall i tumörsjukdom, och det första terapeutiska cancervaccinet godkändes nyligen av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA att användas för patienter med prostatacancer.

En ny princip för vaccination, DNA-vaccination, utvecklas för närvarande mot både infektionssjukdomar och cancer. Ett DNA-vaccin består av en gen som kodar för det protein man vill vaccinera mot. När vaccinet injiceras tas DNA tillfälligt upp av kroppens celler, som sedan producerar proteinet så att immunsystemet kan lära sig att reagera mot detta i samband med framtida eller pågående tumörsjukdom.

Nya studier inom cancerbiologi betonar tumören som ett kommunicerande organ bestående av flera olika celltyper, som tillsammans initierar och upprätthåller malign växt. Det tydligaste exemplet på detta är betydelsen av nybildning av blodkärl (angiogenes) för att förse tumören med tillräckligt med syre och näring för sin tillväxt.
Nyligen identifierades proteinet delta-like ligand 4 (DLL4) som en av nyckelaktörerna vid angiogenes genom sin roll att reglera att ett adekvat antal blodkärlsutskott bildas. Blockering av DLL4 i tumörer med antikroppar har visat sig leda till kraftigt ökad bildning av icke-funktionella blodkärl och därmed dramatisk minskning av den totala genomblödningen av tumören.

Vi har DNA-vaccinerat möss mot DLL4, varefter tillväxten av två olika modeller av bröstcancer i ortotop lokal följts. Tumörerna i de vaccinerade mössen växte upp till 65 procent långsammare än i kontrollgruppen. Vaccinationen gav upp­hov till DLL4-specifika antikroppar, som i sig fördröjde tillväxten av bröstcancer när de användes för att behandla naiva tumörbärande möss. Kärlbädden i tumörer från vaccinerade möss karakteriserades av ett överflöd av nybildade blodkärl, och mängden endotelceller i tumören ökade med upp till 75 procent jämfört med kontrollmössens tumörer. Trots detta minskade andelen funktionella kärl som genomströmmades av blod från 41 procent i kontrolltumörerna till 11 procent i behandlade tumörer.
Till skillnad från långtidsbehandling med DLL4-blockerande farmakologiska läkemedel, som har rapporterats ge upphov till toxicitet i lever, hjärta och hud, gav vaccination mot DLL4 inte upphov till några mätbara biverkningar och påverkade inte mössens förmåga till normal sårläkning.

Vår studie pekar ut DLL4 som ett nytt och intressant mål för DNA-vaccination med syfte att förhindra återfall i bröstcancer. Då de grundläggande mekanismerna för bildning av blodkärlsutskott som DLL4 styr bör vara likartade i många tumörtyper är det vår förhoppning att ett fungerande vaccin skulle vara effektivt även mot andra tumörsjukdomar.


Immunfärgning av blodkärl i brösttumörväxt i en mus som vaccinerats mot DLL4. Alla blodkärl är färgade röda, medan de funktionella blodkärlen som genomströmmas av blod är färgade gröna. Vaccination mot DLL4 ger upphov till ett överflöd av icke-funktionella nybildade blodkärl, vilket fördröjer tumörtillväxten.