Bedömning av risken för suicid hör till de svårare en läkare tvingas göra. Till kända riskfaktorer hör bl a missbruk, social isolering, tidigare suicidförsök och manligt kön.
Nu visar en omfattande svensk registerstudie som presenteras i BMJ att metod vid tidigare sucidförsök är en riskfaktor för framtida självmord.

Studien har gjorts av forskare vid S:t Görans sjukhus och Karolinska institutet i Stockholm och omfattar ett material på 48 649 individer, som alla vårdades vid S:t Görans sjukhus för suicidförsök under perioden 1973 till 1982, vilket har definierats utifrån individernas klassificering enligt den internationella sjukdomsklassifikationen ICD-8.
Författarna har följt upp dessa individer, och det visade sig att år 2003 5 740 personer (11,8 procent) hade tagit sina liv. De har sedan tittat på om metoden som användes för det suicidförsök som gjordes mellan 1973 och 1982 var kopplad till risk för fullbordat suicid.
Det visade sig då att de individer som då de vårdades för suicidförsök försökt hänga, strypa eller kväva sig hade den högsta frekvensen suicid vid uppföljningen. Hela 57 procent av kvinnorna som försökt suicidera genom någon av dessa metoder hade senare tagit sina liv, me dan motsvarande siffra för männen var 54 procent.
För dessa individer, kvinnor och män sammantagna, var självmordsrisken 6,2 gånger högre (95 procents konfidensintervall 5,5–6,9) jämfört med individer som vårdats för suicidförsök efter att ha intoxikerat sig (den metod som som var kopplat till lägst risk för fullbordat suicid).

Individer som hade försökt dränka sig vid det första försöket löpte fyra gånger så hög risk för fullbordat suicid som individer som förgiftat sig. Bland dem som hoppat från hög höjd eller skjutit sig vid det förs ta försöket var risken 3,2 gånger hög re. Vid sidan av intoxikation var risken för framtida fullbordat suicid lägst bland individer som skurit sig.
Vad som också är viktigt att notera är att många individer valde samma metod vid det fullbordade självmordet som vid suicidförsöket.
Resultaten kan således sammanfattas med att våldsamma metoder vid tidigare självmordsförsök, särskilt hängning och kvävning, tycks kopplade till ökad risk för framtida fullbordat suicid. Suicidavsikten, dvs hur allvarligt menat ett självmordsförsök är, anges ofta som en riskfaktor för framtida fullbordat suicid men är svår att kvantifiera, och det saknas kliniskt användbara instrument för att gradera avsikten.
Författarna konstaterar att val av metod vid tidigare självmordsförsök är en riskfaktor för senare fullbordat suicid; en kunskap som kan – och bör – användas kliniskt.