Tvångssyndrom, eller obsessiv-kompulsiv störning (OCD), är relativt vanligt och kan behandlas med kognitiv beteendeterapi och SSRI-preparat. Nu presenterar amerikanska forskare en gen som kan kopplas till OCD. Rönen publiceras i Nature Medicine.

Genen går under namnet Slitrk5 och är lokaliserad på kromosom 13. Den har tidigare visats uttryckas i bl a blodkärl. Författarna har slagit ut genen på möss, och dessa uppvisade ett ångest- och tvångsliknande upprepat beteende där de bl a kliade sig kraftigt. Detta beteende lindrades om djuren gavs SSRI-preparatet fluoxetin. Författarna avsåg initialt att studera påverkan på just kärlen av att slå ut genen, men man noterade då det märkliga ångestliknande beteendet hos djuren och fokuserade i stället på detta.
Genen tycks uttryckas i stora delar av hjärnan, dock särskilt kraftigt i delar av frontala kortex. Författarna noterade också strukturella skillnader i striatum hos djur som fått genen utslagen jämfört med djur med genen intakt. Striatum har tidigare visats spela en roll vad gäller beslutsfattande och belöning. Dessutom noterades kraftigt ökad aktivitet i orbifrontala kortex vid genutslagning. Men trots att man noterat strukturella skillnader i hjärnan hos djur som fått genen utslagen återstår det att utreda mekanismen genom vilken Slitrk5 påverkar risken för OCD.

Att det finns en genetisk komponent i OCD är ingen nyhet, däremot är riskgenerna inte kända utöver de rön som presenteras i den aktuella studien. I likhet med de flesta psykiatriska åkommor är det inte troligt att OCD orsakas av en enskild gen; sannolikt utgör Slitrk5 en av flera genetiska riskfaktorer. Förutom att studien lyfter fram en ny kandidatgen för OCD är rönen intressanta då möss med genen utslagen är en ny djurmodell för OCD som kan komma att användas för forskning kring olika behandlingsmetoder.
En sådan djurmodell för OCD är dock en förenkling, det beteende hos djuren som tolkats som ångest och tvångsmässighet är framför allt upprepat kliande i pälsen. Människor med OCD uppvisar, som bekant, en betydligt mer omfattande rad av symtom, som dessutom kan skilja sig markant mellan olika individer.