Det hävdas att stora sportevenemang kan leda till bättre hälsa i de städer där de anordnas. Men underlaget för detta påstående är otillräckligt, menar forskarna bakom en systematisk översikt publicerad i BMJ.
Dagens stora sport­evenemang, inte minst olympiska spelen, kostar alltmer för de regioner som anordnar dem. Arrangörer i England, som ska anordna OS i London 2012, har rättfärdigat detta genom att bland annat tala om ett positivt »arv« (legacy) som spelen antas lämna efter sig. Detta arv kunde vara i form av exempelvis positiva effekter på hälsan i befolkningen.

En engelsk forskargrupp har nu grans­kat den vetenskapliga evidensen bakom dessa resonemang. Genom att göra en systematisk litteratursökning utan språkrestriktion i ett stort antal databaser (Medline, Cochrane, Embase, Psycinfo m fl) och andra källor kunde 54 vetenskapliga artiklar identifieras. Samtliga behandlade samhällseffekterna av stora engångsevenemang inom multisport (såsom OS) i den aktuella staden/regionen. Kvaliteten på de inkluderade studierna ansågs generellt låg. Studierna kännetecknades av hög risk för snedvridning av resultaten, oftast på grund av att relevant kontrollgrupp saknades. Av de 54 artiklarna var endast få relevanta för hälsoutfall.
Två studier visade att antalet barn som lades in på sjukhus på grund av astma tenderade att minska något i samband med stora evenemang: dels OS i Atlanta år 1996, dels Asiatiska spelen i Sydkorea år 2002. Detta korrelerades med lägre avgashalt i städerna på grund av trafikrestriktioner under spelen. En studie fann ett ökat antal akutbesök relaterade till droger, såsom ecstasy och amfetamin, under OS i Sydney år 2000. Huruvida sportutövandet ökade i städerna efter arrangemangen är oklart; en studie visade på ökat utövande, me­dan en annan visade på motsatsen.

Författarna menar att underlaget är för svagt för att vare sig bekräfta eller avfärda positiva effekter på hälsan för värdstaden. Beslutsfattare kan därför inte förutsätta positiva effekter av stora sportevenemang per automatik utan behöver inkludera robusta långtidsuppföljningar av denna sorts stora arrangemang i sin planering. Innan sådana uppföljningar gjorts går det inte att avgöra om kostnaden rättfärdigas av effekter på exempelvis folkhälsan, anser författarna.