Så kallad kroppstackling (body checking) är en tackling med hela kroppen mot höft eller axel som används i ishockey. Risken för skador är dock så pass kraftig att tacklingen ofta är förbjuden bland unga spelare och i damhockey. I Kanada har forskare tittat på i vilken utsträckning kroppstackling leder till skador. Den omfattande studien presenteras i tidskriften JAMA.

Författarna har under hockeysäsongen 2007/2008 följt 2 154 unga hockeyspelare i åldern 11–12 år som samtliga spelade i olika hockeylag i städerna Quebec eller Alberta. I Alberta är kroppstacklingar tillåtna för 11–12-åringar, medan de i Quebec inte är det. Sjukgymnaster har regelbundet besökt de lag som ingick i studien och samlat in uppgifter om huruvida barnen drabbats av skador när de spelat ishockey. Totalt noterades 241 allvarligare skador (skallskador, svår hjärnskakning och vad som definierats som »svår skada« i övrigt) i samband med hockeyspel i Alberta, vilket ska jämföras med 91 skador i Quebec.

Justerat för antalet timmar barnen spelade visar studien sammantaget att tillåtelse av kroppstacklingar var förknippad med närmare tre gånger (2,84) så hög risk för skallskador, svår hjärnskakning och »svår skada« i övrigt. Risken för svår hjärnskakning ökade särskilt mycket, med närmare en faktor fyra, om kroppstacklingar var tillåtna.

Författarna uppger att de fick idén till studien efter att ha noterat att allt fler unga hockeyspelare inkom till sjukhus med skallskador. I hockeytokiga Kanada, där 500 000 barn och ungdomar är registrerade som hockeyspelare i olika klubbar, är frågan glödhet, och forskarna bakom studien uppger att de ville slå hål på myter och rykten och göra en vetenskaplig studie kring hur tillåtelse av kroppstacklingar påverkar risken för skador.
Studien är en av de största som presenterats kring hur regler i en specifik idrottsgren påverkar skaderisken. Att en idrottsmedicinsk studie presenteras i en så pass »tung« tidskrift som JAMA hör heller inte till vanligheterna.