Läkaren är en av många aktörer som är involverade när en patient behöver vara sjukskriven. Att bli sjukskriven kan påverka en patients livssituation i hög grad, men forskningen och kunskapen om läkares sjukskrivningspraxis är mycket begränsad. Tidigare studier har gett visst vetenskapligt stöd för att läkare upplever arbetet med sjukskrivning som problematiskt och att medicinska underlag (sjukintyg) ofta är av dålig kvalitet utifrån vad de ska användas till.

Det övergripande syftet med doktorsavhandlingen var att få mer kunskap om läkares arbete med sjukskrivning – med fokus på upplevda problem, kompetensbehov och lärande – att användas som bas för framtida interventioner på området. De fyra delstudierna baseras på data från en enkät till läkare om deras arbete med sjukskrivningsärenden. År 2004 skickades enkäten till 7 665 läkare i Stockholms och Östergötlands län, och år 2008 skickades den till alla 36 898 yrkesverksamma läkare i Sverige. Svarsfrekvensen var 71 respektive 61 procent. Tidigare forskning om läkares arbete med sjukskrivning har vanligen fokuserat enbart på vårdcentralsläkare, men i det aktuella projektet togs alla grupper av läkare med.
Resultaten visar att två tredjedelar av läkarna i Sverige har sjukskrivnings­ärenden och att en majoritet av dessa har det minst en gång i veckan. Många av de tillfrågade läkarna rapporterade också att de upplever sjukskrivningshanteringen som problematisk. Det fanns dock stora skillnader mellan olika verksamhetsområden.

Vårdcentralsläkarna var den grupp som oftast tyckte att arbetet med sjukskrivningsärenden kunde vara problematiskt; detta trots att den största andelen läkare med hög frekvens av sjukskrivningsärenden fanns inom andra verksamhetsområden, exempelvis inom ortopedin. Bland kirurger och internmedicinare var andelen som tyckte att sjukskrivningar är problematiska låg.
Vanliga svårigheter som läkarna upplevde var att bedöma patienters arbetsförmåga, optimal sjukskrivningslängd och sjukskrivningsgrad samt att hantera konflikter med patienter kring dessa frågor. Även bedömningen när det gäller förlängning av sjukskrivningar som and­ra läkare påbörjat ansågs vara problematisk, och en stor andel efterfrågade bättre kunskaper kring olika aktörers roller i sjukförsäkringssystemet.

Bara var femte läkare (17 procent) ansåg att deras grundutbildning hade hjälpt dem mycket eller ganska mycket att utveckla sin kompetens avseende sjukskrivningsärenden, AT hade hjälpt 37 procent och ST 46 procent. Däremot hade kontakter med läkarkollegor och/eller annan vårdpersonal hjälpt 65 procent av läkarna att utveckla sin kompetens inom detta, medan en tredjedel uppgav att de blivit hjälpta av utbildningar i Försäkringskassans regi.
Den höga andelen läkare som svarade att de hade problem med sjukskrivning och kände behov av fördjupade kunskaper och färdigheter skulle potentiellt kunna ha konsekvenser för både patienterna, samhället i stort och läkarnas egen arbetssituation. Resultaten bör ses som en signal till beslutsfattare inom området att fokusera mer på kvalitetssäkring och kompetensutveckling för läkare kring sjukskrivning.