I Lancet presenteras en studie där traumapatienter givits tranexamsyra strax efter olyckstillfället. Resultaten visar att behandlade löper minskad risk att avlida till följd av blödning.

Studien har bedrivits vid 274 sjukhus i 40 länder och omfattar totalt drygt 20 000 vuxna traumapatienter som drabbats av antingen en större blödning till följd av sin skada (definierat som sy­sto­liskt blodtryck under 90 mm Hg alternativt hjärtfrekvens över 110/min) eller som löpte risk att drabbas av blödning. Hälften av deltagarna, 10 060 individer, gavs inom åtta timmar efter olyckan tranexamsyra, som har trombocytaktiverande och -aggregerande verkan. Initialt gavs en engångsdos på 1 gram tranexamsyra. Därefter gavs dropp med ytterligare 1 gram under åtta timmar. En lika stor kontrollgrupp gavs placebo. Primärt effektmått var dödsfall inom fyra veckor efter olyckan. Patienter som avled har delats upp efter dödsorsak: blödning, skallskada, multipel organsvikt eller vaskulär ocklusion (som inkluderar hjärtinfarkt och isch­emisk stroke).

Det visade sig att den totala mortaliteten oavsett orsak var lägre i gruppen som fått tranexamsyra. Där avled 1 463 personer, motsvarande 14,5 procent av alla tranexamsyrabehandlade, jämfört med 1 613 (16,0 procent) av kontrollerna. Risken att dö till följd av blödning minskade än kraftigare då 489 (4,9 procent) av de tranexamsyrabehandlade avled till följd av blödning jämfört med 574 av kontrollerna (5,7 procent). Den relativa risken att dö var 0,85 för tranexamsyrabehandlade jämfört med kontrollerna (95 procents konfidensintervall 0,76–0,96, P =  0,0077). Intressant att notera är att man inte såg fler fall av hjärtinfarkt eller ischemisk stroke i gruppen som fått tranexamsyra, vilket hade befarats som potentiella biverkningar till följd av ett trombocytaktiverande preparat.
En fördel med tranexamsyra är att det är billigt och relativt enkelt att administrera. Det gör att preparatet kan användas även i fattiga länder. Studien är intressant mot bakgrund av att det årligen avlider 600 000 människor världen över till följd av blödning efter trauma och att 90 procent av dessa kommer från fattiga och medelinkomstländer. Tidigare studier har visat att admini­stration av tranexamsyra vid blödningar minskar behovet av blodtransfusion med upp mot en tredjedel. Författarna spekulerar över om tranexamsyra även skulle kunna spela en central roll vid andra tillstånd där man riskerar svåra blödningar, såsom traumatiska hjärnskador och förlossningar.