Livslängden i Japan har ökat markant efter andra världskriget, från lägre än i västeuropeiska länder till högre. I dag kan en nyfödd japansk flicka förväntas leva 85,7 år och en nyfödd japansk pojke 78,9 år. Motsvarande siffror för svens­kar är 83,4 respektive 78,7. Svenskarna har knappat in något de senaste åren.
Det är inte förvånande att Japan har satsat stort på forskning om åldrandet. Tokyo Metropolitan Institute of Gerontology öppnades 1972 och har hela tiden haft ett samarbete med ett geriatriskt sjukhus som öppnades samtidigt och som ligger på samma campusområde (de två organisationerna har numera slagits ihop). Institutets huvuduppgift är att främja forskning som understöder utveckling av geriatrisk medicin, omvårdnad av äldre och förebyggande av äldres ohälsa. De centrala forskningsområden som man satsar på är åldrandets mekanismer och åldersrelaterade sjukdomars patogenes. Man satsar också på främjande av långt liv utan ohälsa och äldres välbefinnande.

Institutet har nu utgivit ett 243-sidigt tidsskriftssupplement med 23 översiktsartiklar med tyngdpunkt på institutets forskning men ofta med ett tydligt internationellt perspektiv och omfattande referenslistor, som också återspeglar den senaste internationella forskningen.
De första fyra artiklarna handlar om oxidativ stress orsakad av fria syreradikaler. Så följer artiklar om glykoproteiner och plasmamembran samt en rad andra biokemiska och fysiologiska teman. Bland djurmodeller märks musen med defekt Klotho-gen, som i viss grad liknar den åldrande människans fenotyp. Andra artiklar handlar om Alzheimers sjukdom, speciellt celldöd i nervcellskulturer behandlade med beta­amyloid och orsaken till neurotoxicitet hos betaamyloid-42. En artikel handlar om telomerlängd och åldrande och en annan om vaskulärt åldrande. Den näst sista artikeln handlar om genetiska riskfaktorer för livsstilssjukdomar, och här analyseras mitokondrie-DNA. Den sista artikeln presenterar den japanska Nakanojo-populationsstudiens fynd om fysisk aktivitet och hälsa hos äldre. Studien är intressant, men det är en besvikelse att den inte mer sätts i ett internationellt perspektiv. En av författarna är dock kanadensare.

Sammanfattningsvis kan sägas att artikelsamlingen ger en intressant överblick över den omfattande forskningsaktiviteten i Japan om åldrandets biologi. För den som inte är specialist ger den överblickar över en rad forskningsfält. Specialisten får inblick i japansk forskning, som det inte alltid refereras till i västerländska publikationer. Också de många schematiska figurerna imponerar liksom den goda engelskan (vilket man som referent inte är van vid vad gäller manuskript från den delen av världen). Supplementet är tillgängligt via Wiley.