Det har länge funnits misstankar om att vaccination kan orsaka kroniska inflammatoriska sjukdomar, såsom reumatoid artrtit (RA). Många vacciner innehåller förstärkande ämnen (adjuvans), och intressant nog har dessa ämnen (t ex skvalen och aluminium) visat sig öka risken för artrit hos råttor. Vidare har man i fallstudier, utan kontrollpersoner, observerat fall av RA och andra kroniska artriter som uppstått efter vaccination. Däremot har ingen tillräckligt stor epidemiologisk studie undersökt detta samband.

Med hjälp av data från den svenska befolkningsbaserade fall–kontrollstudien EIRA, bestående av 1 998 nyinsjuknade RA-patienter och 2 252 slumpvis valda kontroller, analyserades sambandet mel­lan vanliga vaccinationer bland vuxna och risken att drabbas av RA. De som hade vaccinerats de senaste fem åren före inklusion i studien jämfördes med dem som inte hade vaccinerats.
Specifikt studerades vaccination mot influensa, stelkramp, difteri, TBE, hepatit (A och B), polio och pneumokocker.
Vaccination ökade varken risken för RA totalt (oddskvot = 1,0; 95 procents konfidensintervall 0,9–1,1) eller risken för två huvudgrupper av RA (ACPA-positiv respektive ACPA-negativ). Inte heller visades någon specifik vaccination ha association med risken att utveckla RA. Vidare ökade vaccination inte risken för RA bland vare sig rökare eller bärare av en viss genuppsättning, s k HLA-DRB1 SE-alleler, som är två grupper med etablerade riskfaktorer för RA.

Våra resultat indikerar att immunologisk provokation av vuxna med vanliga vacciner i deras nuvarande form inte ökar risken för att utveckla reumatoid artrit, åtminstone inte vaccination gjord fem år före symtomdebut. Dessa fynd bör spridas i hälso- och sjukvården i syfte att uppmuntra vaccination enligt nationella vaccinationsscheman.