Var tredje amerikansk läkare håller inte med om att läkare bör anmäla inkompetenta kollegor och kollegor som på grund av faktorer som psykisk ohälsa eller missbruk inte kan sköta sitt arbete. Det visar en studie som presenteras i tidskriften JAMA.

Studien är en omfattande enkätundersökning som gjordes under 2009 och där 3 500 amerikanska läkare inom internmedicin, kardiologi, anestesi, psykiatri, allmänkirurgi, pediatrik och primärvård fick svara på frågor om attityder till att anmäla kollegor. 1 891 läkare, vilket motsvarar 64 procent av alla som fått formuläret, svarade på formuläret.
Resultaten är onekligen tänkvärda. Av de svarande läkarna uppgav 1 120, vilket motsvarar 64 procent, att de höll med om att läkare bör anmäla inkompetenta kollegor eller en kollega som på grund av till exempel missbruk inte kan sköta sitt jobb ordentligt. Således tyckte en dryg tredjedel (36 procent) att det inte är en läkares ansvar att göra det.

Intressant är att ungefär lika många läkare som ställde sig bakom att doktorer bör anmäla inkompetens uppgav att de själva skulle anmäla en inkompetent kollega om situationen blev aktuell. Totalt uppgav 1 126 läkare, vilket motsvarar 64 procent, att de skulle göra det. En något större grupp, 1 208 läkare, vilket motsvarar 69 procent av de svarande, uppgav att de skulle anmäla en kollega som på grund av till exempel missbruk eller psykisk ohälsa inte var förmögen att sköta sitt jobb.
Nivån på den allmänna inställningen till anmälningar återspeglades i antalet faktiska anmälningar. Av de svarande uppgav 17 procent att de någon gång under de senaste tre åren haft en kollega som var inkompetent eller oförmögen att sköta sitt arbeta av andra orsaker. Av dessa uppgav i sin tur 67 procent att de faktiskt hade rapporterat kollegan.

Anledningarna till att inte rapportera var flera. 19 procent angav att de struntade i det då de trodde att någon annan skulle ta tag i problemet. 15 procent uppgav att de inte trodde att en anmälan skulle leda till något, medan 12 procent var rädda för repressalier.
Vissa skillnader mellan olika specialiteter noterades. Narkosläkare och psykiatrer var mest benägna att anmäla en kollega, medan barnläkare var minst benägna. I övrigt noterades att läkare som arbetar vid små kliniker med få läkare var mindre benägna att anmäla varandra. Likaså var läkare som tillhör etniska minoriteter mindre benägna att anmäla kollegor.

Författarna konstaterar att läkares anmälningar av inkompetenta kollegor och kollegor som av andra orsaker inte kan sköta sitt jobb är mycket viktig när det gäller att upprätthålla kvaliteten på sjukvården. Studien visar att en relativt stor grupp läkare i USA inte ställer sig bakom detta då de tror att anmälningarna inte gör någon nytta eller då de helt enkelt är rädda för följderna.