I tidskriften New England Journal of Medicine presenteras en studie i vilken författarna låtit patienter med metastaserad icke-småcellig lungcancer få palliativ vård direkt efter att ha fått cancerdiagnosen. Prognosen för sjukdomen i detta stadium är som bekant mycket dålig. Normalt sker en omfattande palliativ vårdinsats när patienterna är terminalt sjuka. Det författarna har velat undersöka är vad som händer om man ger den palliativa insatsen direkt efter diagnos.

Studien har bedrivits vid Massachusetts General Hospital i Boston under perioden 2006–2009. Totalt omfattas 151 patienter med metastaserad icke-småcellig lungcancer. Uppföljningstiden uppgick till tolv veckor, och under den perioden avled 27 individer. Ytterligare någ­ra patienter kunde av andra skäl inte fullfölja deltagandet, vilket resulterade i att det totalt var 107 patienter som fullföljde undersökningen.

Patienterna lottades till två grupper. En grupp gavs normal behandling givet grundsjukdomen, vilket innebar att patienten fick träffa palliativt inriktad personal först då patienten själv krävt det eller efter att den ansvarige onkologen remitterat för detta. Den and­ra gruppen gavs omedelbar palliativ behandling direkt efter diagnos. Behandlingen skedde i öppenvården och bygger på att deltagarna fick träffa specialutbildade läkare och sjuksköterskor.
De palliativa insatserna omfattade bl a bedömning av somatiska och psykosociala symtom och vägledning vad gäller vården i stort. Antalet palliativa besök under tolvveckorsperioden skilde sig mellan individerna och uppgick till i genomsnitt fyra besök. Det maximala antalet besök någon patient gjorde uppgick till åtta.

Patienternas livskvalitet skattades med hjälp av frågeformuläret Functional assessment of cancer therapy-lung (FACT-L) som ger en poäng mellan 0 och 136, där en hög poäng indikerar hög livskvalitet. Man har även tittat på depressiva symtom utifrån skalan Hospital anxiety and depression scale. Skattningarna gjordes då studien började och upprepades efter tolv veckor, och primärt effektmått var nivå vid tolvveckorsundersökningen.
Vad gäller både livskvalitet och depression noterades skillnader mellan grupperna efter tolv veckor. Gruppen som fått tidiga palliativa insatser hade i FACT-L en genomsnittlig poäng på 98 jämfört med 91,5 i standardbehandlingsgruppen. Tittar man på depressiva symtom noterades detta hos 38 procent av patienterna som fick standardbehandling mot 16 procent bland patienterna som fick tidiga palliativa insatser.

Författarna konstaterar att såväl humör som livskvalitet tycks kunna förbättras vid tidiga palliativa insatser. Värt att notera är att man även såg skillnader vad gäller livslängd. Medianöverlevnaden uppgick till 9,8 månader i gruppen som fick standardbehandling, vilket ska jämföras med 11,6 månader i gruppen som fick tidig palliativ vård.