Hypertoni hos barn, oavsett etiologi, resulterar i betydande målorganskada, vilket kan leda till kardiovaskulär morbiditet och mortalitet senare i livet. Det framgår av en översiktsartikel, publicerad i Clinical Science.

Trots ökad uppmärksamhet på barnhypertoni hos både barnläkare och sjukvårdspersonal förblir en signifikant del av barn med hypertoni odia­gnos­ti­se­­rade och får därför ingen behandling. T­rots svårigheter att precist bestämma prevalensen av barnhypertoni, och att denna skiljer sig en del beroende på etnicitet och geografiskt område, är prevalensen överlag på väg upp. Åtminstone en del av denna ökning av barnhypertoni torde bero på den viktökningstrend som allmänt observeras i västvärlden, men flera faktorer kan medverka till etiologin och hypertonins svårighetsgrad.
Tillstånd som låg födelsevikt, hereditet, inflammation och salt kan ha ett finger med i spelet. Det finns t ex ökande bevis för att hypertoni kan vara ett proinflammatoriskt tillstånd, speciellt om barnet samtidigt är överviktigt. Flera studier har rapporterat ökade uratnivåer hos barn med hypertoni, och saltets effekt kan börja tidigt i livet.

Blodtrycksmätning hos barn kan vara behäftad med felkällor. Det har därför blivit allt mer accepterat att utnyttja ambulatorisk (24-timmars) blodtrycksmätning (ABPM) hos barn. Metoden har sina begränsningar, då barnen vanligtvis behöver vara över 5 år för att kunna delta och då det fortfarande saknas utfallsstudier som visar på förhållandet mellan blodtrycksnivåer uppmätta med ABPM hos barn och tillstånd som hjärtinfarkt och stroke.
ABPM är dock särskilt användbar hos barn med vitrockshypertoni och maskerad hypertoni, som inte är ovanliga tillstånd, i synnerhet inte hos barn med kroniska sjukdomar som njursjukdom eller typ 1-diabetes. Maskerad hypertoni hos barn och ungdomar är förknippad med liknande risk för målorganskada som etablerad hypertoni, och även vitrockshypertoni har visats kunna leda till viss organskada och kan ses som ett prehypertensivt stadium.
Strukturella organskador hos barn och ungdomar kan upptäckas med ult­raljudskardiogram (vänsterkammarhy­pertrofi) eller ultraljud över arteria carotis (intima–mediatjocklek). Den sistnämnda metoden är dock väsentligen begränsad till barn över 10 år. En betydande andel av barn som diagnostiseras med primär hypertoni har redan ökad intima–mediatjocklek, vilket antyder tidig vaskulär skada.
Dessutom har skada av mera funktionell art konstaterats, främst hos barn med typ 1-diabetes och efter transplantation; pulsvågshastigheten, ett mått på artärstelhet, har i dessa fall befunnits ökad. En association mellan barn med hypertoni och kognitiva besvär skulle kunna tyda på organskada även på CNS.

Sammanfattningsvis kan man säga att en ökande prevalens av hypertoni hos barn och unga, tillsammans med observationen att blodtrycksnivåer tidigt i livet har visats kunna predicera blodtrycksnivåer även senare i livet, medför att vi kan stå inför en ökning av hypertoni bland vuxna framöver. Detta kan ge sig till känna i kardiovaskulär morbiditet och mortalitet på sikt. Tidig upptäckt och behandling av hypertoni hos barn skulle kanske kunna vända denna trend.