Det finns en koppling mellan utbrändhet och självrapporterad bristande professionalism bland läkarstudenter. Det visar en uppmärksammad amerikansk studie som presenteras i JAMA.

Studien bygger på 2 682 läkarstudenter från sju amerikanska lärosäten som fått svara på ett omfattande frågebatteri, däribland skattningsskalor för utbrändhet och depression, de s k Maslach burnout inventory (MBI) och PRIME-MD, depressionsmodulen. Dessutom har deltagarna svarat på frågor kring pro­fessionellt beteende, såsom om de någon gång fuskat på en tentamen eller uppträtt oprofessionellt i det kliniska arbetet med patienter.

Frågorna omfattade även attityden till läkaryrket och attityden till vad som är en acceptabel relation till läkemedelsindustrin, definierat som de rekommendationer som ges av American Medical Association Policy (som t ex anger hur och i vilken utsträckning det är acceptabelt att få ersättning från industrin). Deltagarna svarade på frågorna under den första halvan av 2009 och erhöll ingen ersättning för sitt deltagande. Totalt skickades formuläret till  4400 studenter. Antalet som svarade uppgick till 2 682.

Vad som först och främst är anmärkningsvärt i sig är att mer än varannan student (52,8 procent) uppfyllde kriterierna för utbrändhet. Författarna har sedan tittat på korrelationen mellan utbrändhet/depression och oprofessionellt beteende, där det sistnämnda definierats utifrån ett antal olika kriterier. Det visade sig att utbrända studenter i större utsträckning rapporterade att de varit oprofessionella enligt fler än ett av kriterierna. Bland de utbrända angav 35,0 procent oprofessionellt beteende enligt minst två kriterier, vilket ska jämföras med 21,9 procent i gruppen som inte uppfyllde kriterierna för utbrändhet.

Utbrändhet var därtill kopplad till en »mindre altruistisk inställning« till läkarrollen i allmänhet. Tittar man på oärligt beteende bland studenter i kliniska kurser var det vanligaste »felet« som rapporterades att studenten någon gång angav att denne undersökt en del av kroppen och sedan angett att status var utan anmärkning trots att studenten alltså aldrig gjort undersökningen i fråga. Bland samtliga deltagare uppgav så många som 43 procent att de någon gång gjort detta. Relativt få (mindre än 10 procent) angav att de någon gång fuskat på en tentamen.

Att många läkare och läkarstudenter är stressade av sitt arbete är givetvis välkänt. I vilken utsträckning utbrändhet och depression påverkar professionalismen är dock inte studerat närmare. Det går givetvis inte att automatiskt dra slutsatsen att de noterade resultaten även gäller för kliniskt verksamma läkare som inte längre är under utbildning. Författarna skriver att de vill se mer forskning inom fältet.