Med ett enkelt blodprov kan biverkningar vid behandling med virusläkemedlet aciklovir diagnostiseras, enligt resultat presenterade i en avhandling från Karolinska institutet.

Herpesläkemedlet aciklovir och dess prekursor valaciklovir anses ha få och lindriga biverkningar. Huvudvärk och illamående är vanliga, men i sällsynta fall ses stigande kreatininnivå och akut njursvikt. CNS-biverkningar uppmärksammades redan i början av 1980-talet, framför allt hos patienter med gravt nedsatt njurfunktion. Förvirring, hallucinationer, medvetandepåverkan och, i de allvarligaste fallen, koma har rapporterats. Det kan vara svårt att skilja symtom på infektion i CNS från symtom på biverkan. I det ena fallet bör dosen ökas, i det andra bör medlet sättas ut. Orsakerna bakom CNS-biverkningarna har hittills varit okända.

Ett biverkningsfall vid Karolinska universitetssjukhuset, där en njursjuk patient drabbades av skrämmande hallucinationer efter påbörjad aciklovirbehandling (dos enligt Fass), ledde till en forskningsstudie för att utreda orsaken. Studien, som nu har lett till en avhandling, visar att framför allt patienter med njursvikt som drabbats av aciklovir­biverkningar har höga koncentrationer i blodet och cerebrospinalvätskan av acik­lovirs huvudmetabolit CMMG (9-
karb­oximetoximetylguanin). CMMG, som utsöndras via njurarna, har hos dessa patienter långsam eliminering och når höga halter i blodet.
I avhandlingen presenteras en genomgång av symtombilden hos 275 acik­lo­vir­in­toxikerade patienter och 81 patienter med herpesencefalit. Medvetandepåverkan, konfusion och synhallucinos var de vanligaste biverkningarna hos aciklovirintoxikerade, medan her­pes­­encefalitpatienter uppvisade med­ve­tan­depåverkan, feber, huvudvärk, personlighetsförändringar och krampanfall. Antalet fall av konfusion skilde sig inte mellan grupperna.

En anmärkningsvärd biverkan som vi fann hos två patienter var en akut vanföreställning om att vara död – Cotards syndrom – där endast ca 100 fall är kända sedan 1880. Denna vanföreställning har tidigare aldrig rapporterats som en läkemedelsbiverkan. De två fallen pub­licerades i BMJ (2007;335:1305).

I avhandlingen visas också att aciklovir i singeldos ger tio gånger högre halter av CMMG i blodet hos hemodialyspatienter än hos friska försökspersoner och patienter med måttligt nedsatt njurfunktion. Konventionell fyra timmars hemodialys avlägsnar effektivt CMMG och aciklovir och ger ofta snabb symtomlindring. En hemodialys kan också vara diagnostisk. I Fass ter sig doseringsrekommendationerna för aciklovir alltför höga för patienter med gravt nedsatt njurfunktion och torde behöva sänkas för att undvika allvarliga CNS-biverkningar.
Avhandlingen är ett steg framåt i dia­gnostiken av aciklovirbiverkningar och visar att CMMG är en användbar markör av, eller möjligen orsaken till, neuropsykiatriska biverkningar vid (val)-aciklovirbehandling. Ett enkelt blodprov kan nu inom ett par timmar ge svar på om en patient med CNS-symtom har drabbats av biverkningar eller om behandlingen kan fortsätta. I majoriteten av fallen uppträder CNS-biverkningar när S-CMMG-koncentrationer överstiger 10 µmol/l. Serumprov kan skickas för analys till Karolinska universitetslaboratoriet, Huddinge.