Det har som bekant publicerats mängder av studier av högst varierande kvalitet kring viktnedgång till följd av olika kost- och livsstilsbaserade program. När det gäller patienter med svår eller extrem fetma, definierat som BMI 35–39,9 respektive ≥40, finns det visserligen vetenskaplig evidens kring effekterna av kirurgisk behandling (gastrisk bypass) men däremot inte särskilt mycket publicerad forskning kring vilken effekt just kost- och livsstilsprogram kan ha på denna patientgrupp. Nu presenteras en omfattande amerikansk undersökning i JAMA.

Studien omfattar 130 deltagare i åldern mellan 30 och 55 år, samtliga med svår eller extrem fetma. Inga deltagare hade diabetes när studien inleddes, och 37 procent hade afroamerikanskt ursprung. Deltagarnas genomsnittliga vikt var 119 kilo när studien påbörjades och det genomsnittliga BMI-värdet uppgick till 43,6. Samtliga deltagare genomgick under ett års tid ett livsstilsprogram med syfte att förändra kosthållningen. En grupp deltog därtill, parallellt med kostprogrammet, i ett livsstilsprogram med fokus på motion. Resterande grupp deltagare fick vänta sex månader på motionsprogrammet, vilket således innebär att de under sex månader genomgick endast kostprogrammet och under de följande sex månaderna båda programmen.
Kostprogrammet hade som mål ett dagligt energiintag på 1 200–2 100 kcal beroende på deltagarens ursprungliga vikt. Målsättningen var att mellan 20 och 30 procent av energin skulle komma från fett, mellan 20 och 25 procent från protein och mellan 50 och 55 procent från kolhydrater. Motionsprogrammet hade målsättningen minst 60 minuters lättare motion per dag, fem dagar i veckan.

Både kost- och motionsprogrammen omfattade dels gruppmöten två till fyra gånger per månad, dels enskilda möten (ett per månad). Därtill hade deltagarna vid ett antal tillfällen per månad telefonkontakt med behandlarna. Viktförändringarna följdes vid flera tillfällen. Därtill tittade man även på bl a på bukfetma, midjemått, blodtryck och insulinresistens.
Det visade sig att efter sex månader hade deltagare som från början genomgått både kost- och motionsprogrammet gått ned i genomsnitt 10,9 kilo i vikt, vilket ska jämföras med en viktnedgång på 8,2 kilo i gruppen som genomgått kostprogrammet i endast sex månader. Men skillnaderna mellan grupperna jämnades ut något vid tolvmånadersundersökningen, då båda grupperna alltså haft tillgång till såväl kost- som motionsprogrammen under de senaste sex månaderna.

Gruppen som haft kost- och motionsprogrammen under hela tolvmånadersperioden hade då gått ned i genomsnitt 12,1 kilo, vilket ska jämföras med 9,9 kilo i gruppen som haft motionsprogrammet bara under det senaste halv­året och kostprogrammet under hela året. Vid sidan av skillnaderna, som i genomsnitt uppgick till drygt 2 kilo, är det givetvis intressant att notera att deltagarna i genomsnitt gick ned ordentligt i vikt, kring 10 kilo. Dessutom noterades positiva effekter på faktorer som midjemått, blodtryck och insulinresistens i båda grupperna.
Författarna konstaterar att kost- och motionsprogram är effektiva metoder för att åstadkomma viktnedgång och dessutom ge positiv inverkan på kardiometabola riskfaktorer hos individer med svår eller extrem fetma. De anser att resultaten är så pass goda att kost- och motionsprogram kan vara ett bra alternativ till kirurgi för att åstadkomma viktnedgång inom denna patientgrupp.

I JAMA understryker man i en kommentar till artikeln att resultaten inte ska tolkas som att program för att få kraftigt överviktiga att motionera är onödiga och att det räcker med att fokusera på kosten, det är just kombinationen av insatser riktade mot både kost och motion som ger god effekt.