Ultraljudsundersökning i början av andra trimestern infördes för att säkrare kunna datera graviditeten. Datering med ultraljud utgår från att foster som är lika stora också är lika långt gångna. Flera studier har dock visat att det finns skillnader i storlek mellan pojk- och flickfoster redan mot slutet av första trimestern.

Ultraljudsdateringen gör att flickfoster oftare bedöms som yngre och pojkfoster som äldre än de är. Om man underskattar graviditetslängden när det gäller flickfoster som faktiskt är överburna kan det innebära att de inte får adekvat övervakning och handläggning. Överburna barn har ökad mortalitet, och komplikationer som mekoniumaspiration, kramper och nervskador är vanligare hos överburna barn än hos fullgångna barn.

I denna studie inkluderades mer än en miljon födslar registrerade i Medicins­ka födelseregistret från två olika tidsperioder: före införandet av ultraljuds­undersökning för graviditetsdatering (1973–1978) och efter (1995–2007).
Före ultraljudsinförandet var kvoten pojkar/flickor stabil, ca 1. Efter införandet ökade andelen pojkar i förhållande till flickor med stigande graviditetslängd. Vid 43 graviditetsveckor föddes det 1,6 pojkar för varje flicka, och överburenhet, som var vanligare bland flickfoster före införandet, blev vanligare för pojkfoster efter införandet.

Överburna flickor hade, efter införandet av ultraljudsdatering, 60 procent högre risk för intrauterin fosterdöd och 40 procent högre risk för mekonium­as­pi­ration än överburna pojkar födda i samma tidsperiod. Före införandet, när graviditetsdateringen baserades på uppgifter om senaste mens, hade överburna flickor mindre risk för båda utfallen. Andra komplikationer kopplade till överburenhet, såsom neonatal död, låg (<7) Apgarpoäng vid 5 minuter, kramper och nervskador, var också vanligare bland flickor än bland pojkar efter det att rutinmässig ultraljudsdatering införts. Det finns inga rimliga patofysiologiska förklaringar till skillnaderna i perinatal mortalitet och morbiditet bland pojkar och flickor mellan de två tidsperioderna. Vi bedömer därför att den ökade komplikationsrisken för överburna flickor i den senare perioden beror på dateringen med ultraljud. Bestämning av graviditetslängden med hjälp av ult­raljud i andra trimestern ökar risken för att underskatta graviditetslängden hos flickfoster, som redan då är mindre i storlek. Konsekvensen blir att graviditeter med flickfoster tillåts fortsätta längre. En graviditet som enligt ultraljudsundersökning bedöms vara fullgången kan således mycket väl vara överburen med de risker som detta innebär. Enligt våra beräkningar kan en tredjedel av intrauterina dödsfall i Sverige bland överburna flickfoster (ca 15 under en tioårsperiod) bero på fel i dateringen.