Läskunnighet modulerar hjärnans funk­­tion på flera sätt, vare sig man lärt sig läsa som barn eller som vuxen. Detta budskap framförs i en analys i Science.
Eftersom läs- och skrivförmåga är relativt nya företeelser i evolutionen diskuteras det huruvida inlärningen av dessa färdigheter sker på bekostnad av något annat i hjärnfunktionen. De flesta studier som hittills gjorts av vuxnas hjärnfunktion gäller framför allt universitetsstudenter, vilket har gjort det svårt att studera effekterna av just läskunnighet.

För att komma runt detta rekryterades i den aktuella studien 63 vuxna deltagare med varierande grader av läskunnighet. 32 vuxna, varav 10 fortfarande var analfabeter och 22 hade lärt sig läsa i vuxen ålder, jämfördes med 31 läskunniga (varav 11 hade matchats med avseende på socioekonomisk status med analfabeterna i den första gruppen). Samtliga deltagare genomgick test för läsförmåga och utsattes för olika visuella och auditiva stimuli (tal). Tre olika typer av funktionell magnetkameraundersökning användes för att kartlägga skillnaderna i hjärnaktivitet i grupperna.
Hos de läskunniga påvisades ökade visuella responser i bl a occipitalkortex och area V1. Läskunnighet kunde också korreleras med ökad respons på muntligt tilltal. Jämfört med analfabeter hade läskunniga dock nedsatt respons på ansikten (P = 0,025 för jämförelse mellan alla deltagare och P = 0,003 för jämförelse mellan de socioekonomiskt matchade deltagarna). Det fanns där­emot ingen signifikant minskad förmåga att reagera på bilder av hus eller verktyg. De flesta av förändringarna gällde även dem som lärt sig läsa i vuxen ålder.

Forskarna tolkar detta som att läsförmåga innebär att hjärnkretsar som ursprungligen använts för annat »återanvänds« och kanske introducerar en viss konkurrens mellan läsning och förmågan att uppfatta ansikten. Samtidigt förbättras till synes andra funktioner i hjärnan, och uppmuntrande nog verkar effekterna inträda även vid inlärning i vuxen ålder.