Autoreferat. Det är väl känt att antalet självmord i Sverige och jämförbara länder minskat drastiskt sedan de nya antidepressiva läkemedlen gjorde det möjligt att medicinera allt fler deprimerade. Detta tidssamband kan dock inte med säkerhet sägas vara ett orsakssamband. För att bevisa ett orsakssamband måste visas att de individer som räddats från att begå självmord medicinerade med antidepressiva läkemedel. Dessa individer kan inte identifieras, vilket gör ett slutgiltigt bevis omöjligt.
Vår grupp har emellertid studerat förekomsten av läkemedel i blodbanan hos de 18 922 individer som begått självmord i Sverige 1992–2003. Detta är intressant, därför att antalet fall med förekomst av antidepressiva minskar för varje individ som medicinerar med antidepressiva och därför inte begår självmord. Om antidepressiv behandling skulle vara 100 procent effektiv skulle antidepressiva läkemedel inte påvisas i något suicid. Om de å andra sidan inte påverkade suicidrisken alls (nollhypotesen) bestäms deras förekomst i suicidfall av deras relativa användning i befolkningsgruppen.
Vi länkade rättskemiska data till Socialstyrelsens register för psykiatrisk slutenvård och demografiska data. Vi gjorde det rimliga antagandet att om antidepressiva inte förebyggde suicid borde sådana kunna påvisas mest fre­kvent bland dem som begått självmord och som tidigare vårdats på psykiat­risk klinik för depression, mind­re frekvent bland dem som vårdats för andra psykiatriska sjukdomstillstånd, ännu mindre bland dem som inte alls vårdats inom psykiatrisk slutenvård och minst bland dem som inte begått självmord (dödsfall som undersökts rättsmedicinskt och bedömts vara olycksfall eller ha naturliga orsaker).

Antagandet visade sig vara korrekt på alla punkter, förutom att slutenvård för depression inte ökade förekomsten av antidepressiva jämfört med personer som begått självmord men som inte vårdats alls på psykiatrisk klinik (15,2 re­spektive 14,8 procent). Psykiat­risk slu­tenvård för andra tillstånd ökade där­emot frekvensen till 37,3 procent. Nollhypotesen, att antidepressiva skulle vara ineffektiva för att förebygga suicid, måste därför förkastas. I tabellen anges oddskvoten i en multivariat analys av inflytandet av psykiatrisk slutenvård för depression respektive andra dia­gnoser, med kontroll för dödsår, kön, ålder, arbetslöshet, civilstånd och födelseland versus suicid utan slutenvård.
Resultatet kan numeriskt förklaras av att 250–500 suicid förebyggts bland deprimerade patienter som vårdats inom psykiatrisk slutenvård och som medicinerat med antidepressiva. Detta är ett starkt stöd för att sådan medicinering är huvudorsaken till nedgången i suicid i Sverige och annorstädes.