Patienter som sjukhusvårdas för svår sepsis löper ökad risk att drabbas av kognitiv nedsättning om de överlever. Det visar en studie presenterad i JAMA.

Studien baseras på materialet Health and retirement study, ett amerikanskt nationellt representativt material med över 27 000 individer över 50 års ålder som började följas 1992. Författarna har tittat på individer som sjukhusvårdats för svår sepsis och där kognitiv undersökning gjorts före och efter sepsisepisoden. Man har identifierat 516 individer som sjukhusvårdats och överlevt svår sepsis och som undersökts kognitivt före och efter detta. Som kontrollgrupp har man använt 4 517 individer som sjukhusvårdats av annan orsak och där man även hade tillgång till kognitiva undersökningar före och efter sjukhusvistelsen. Deltagarnas genomsnittliga ålder då de sjukhusvårdades var 76,9 år. 

När man tittade på patienterna som haft sepsis var prevalensen för måttlig till svår kognitiv nedsättning 6,1 procent innan de drabbats av sepsis. Motsvarande siffra efter sjukhusvistelsen var 16,7. När författarna tittade på dem som sjukhusvårdats av andra orsaker noterades inga statistiskt säkerställda skillnader avseende förekomst av måttlig till svår kognitiv nedsättning efter sjukhusvistelsen jämfört med före. Författarna har också tittat på individens ADL-förmåga, som att klä sig, laga mat, betala räkningar, handla och sköta sina mediciner. Man frågade deltagarna om de upplevde att de kunde sköta respektive aktivitet/funktion (totalt fanns 11 olika funktioner). Om patienterna inte själva kunde svara ställdes frågorna till närstående. Det visade sig att patienterna eller närstående rapporterade att de i genomsnitt klarade 1,5–1,6 färre funktioner efter sin sepsis än före. Bland kontrollerna noterades ingen skillnad i antalet funktioner de klarade av efter jämfört med före sin sjukhusvistelse. 

Värt att notera är att den kognitiva nedsättningen för sepsispatienterna inte var snabbt övergående utan höll i sig under lång tid, minst åtta år. Eftersom patientmaterialet var relativt begränsat har man inte kunnat analysera om risken för kognitiv nedsättning bland sepsisdrabbade påverkades av faktorer som grad av organsvikt, var infektionen som gav upphov till sepsis var lokaliserad, vilka vårdinsatser som gjordes under sjukhusvistelsen eller antalet dygn som individen vårdades på en intensivvårdsavdelning. 
Det har presenterats forskning kring konsekvenserna efter sepsis i termer av mortalitet, men trots att svår sepsis är långt ifrån ovanlig finns det relativt lite forskning publicerad kring kognitiva långtidseffekter av sepsis. För behandlande läkare är det viktigt att känna till studiens huvudsakliga resultat: att många patienter med svår sepsis drabbas av kognitiv nedsättning.

I en kommentar till artikeln, även den i samma nummer av JAMA, understryks att en begränsning i den aktuella studien är att det inte går att säga att det faktiskt var sepsisepisoden i sig som resulterade i kognitiv nedsättning. Det kan ha varit andra faktorer, t ex patientens eventuella övriga sjukdomar som, själva eller i kombination med sepsis, bidrog.
En annan invändning är att det rör sig om en observationsstudie. En intressant aspekt av det sistnämnda är att uppgifter om vilka patienter som drabbats av sepsis har inhämtats av författarna från olika register, med de begränsningar detta innebär.