Aortastenos ökar i prevalens med åldern, och ca 3 procent av befolkningen över 75 års ålder har en tät aortastenos. Vid symtomatisk tät aorta­stenos är medelöverlevnaden endast omkring två år. Den enda intervention som förlänger överlevnaden är kirurgiskt aortaklaffbyte. Medicinsk behandling kan ge symtomlindring, men något läkemedel som minskar eller fördröjer progressen av förkalkningen i aortaklaffen finns inte. Omkring 30 procent av patienterna med tät aorta­ste­nos anses ha för hög operationsrisk och blir därför aldrig föremål för kirurgiskt aortaklaffbyte.

Transcatheter aortic valve implantation (TAVI), icke-kirurgisk kateterburen implantation av aortaklaffprotes, genomfördes första gången 2002, som ett förhoppningsvis mindre riskfyllt alternativ till kirurgiskt aortaklaffbyte. I Sverige har ingreppet utförts sedan 2008 på patienter som bedöms ha för hög risk för kirurgiskt aortaklaffbyte. Ingreppet kan utföras helt perkutant.

I PARTNER-studien inkluderades 358 patienter med symtomatisk tät aorta­stenos som bedömts ha för hög risk för kir­urgiskt aortaklaffbyte. Medelåldern var 83 år, 42 procent hade tidigare opererats med koronar bypass och 23 procent hade KOL med syrgasbehandling.
Patienterna randomiserades 1:1 till TAVI eller optimal medicinsk behandling inklusive ballongvalvuloplastik av aortaklaffen (utfördes hos 84 procent). Ballongvalvuloplastik ger oftast en förbättring som varar bara i några månader.
Totalmortaliteten inom ett år (primärt effektmått) var 31 procent i TAVI-gruppen jämfört med 51 procent i gruppen med optimal medicinsk behandling (P < 0,001, relativ riskreduktion 45 procent). Hjärtsviktssymtom och gångsträcka förbättrades dessutom i TAVI-gruppen. På 30 dagars sikt fanns det vissa risker med TAVI jämfört med medicinsk behandling: möjligen högre mortalitet (5,0 procent mot 2,8 procent, P = 0,48), tendens till fler stroke (5,0 procent mot 1,1 procent, P  = 0,06) och fler större blödningar (17 procent mot 4 procent, P < 0,001). 20 procent av patienterna hade måttlig eller uttalad aortainsufficiens före ingreppet, och 15 procent efter ingreppet (oftast paravalvulära läckage), vilket är en större andel än efter kirurgiskt aortaklaffbyte. Den 20-procentiga absoluta mortalitetsreduktionen i studien är mycket tydlig, vilket avspeglar dels hur dödlig aortastenossjukdomen är, dels att perkutan implantation av aortaklaffproteser är möjlig även hos mycket sjuka och gamla patienter.Om kirurgi eller TAVI är det bästa alternativet i olika patientgrupper studeras nu i flera randomiserade studier. En förutsättning för att TAVI ska kunna användas på yngre patienter är att klaffprotesens durabilitet är lika god som den kirurgiska aortaklaffprotesens. Hittills finns dock inga indikationer på sådana problem. Många patienter får ett läckage runt aortaklaffprotesen efter TAVI, oftast av lindrig grad, vilket verkar tolereras väl såvitt man hittills vet, men längre tids uppföljning krävs. Patienter med tät aorta­stenos som bedömts vara inoperabla bör, i ljuset av den dramatiska mortalitetsvinst som PARTNER-studi­en visar, kunna komma i fråga för perkutan aortaklaff­im­plantation.


Perkutan aortaklaffprotes implanteras via en kateter från a femoralis till aorta. Klaffstenten expanderas av en ballong. Omritad efter Edwards Lifesciences.