Svår akut pankreatit
är fortfarande behäftad med en sub­stan­­tiell morbiditet och en mortalitet på minst 10 procent [1]. Utvecklingen av sviktande funktion i ett eller flera organ dominerar som orsak till flertalet dödsfall, var­av knappt hälften sker under den första sjukdomsveckan. Senare i förloppet är kombinationen med infektion–sepsis en bidragande orsak till letal utgång.

Blödningskomplikationer i samband med akut pankreatit kan uttryckas på ett flertal sätt och med varierande underliggande orsaker. Gastrit/ulkus hos kritiskt sjuka patienter är välkänt; så är även svår, intensivvårdskrävande akut pankreatit. Inkluderat i den multipla organsvikten finns ofta koagulopati. Den lokala och ofta uttalade inflammatoriska processen, jämte förekomsten av aktiva enzymer, kan leda till erosion av kärl och, inte minst, utveckling av pseudoaneurysm.
I de fall patienterna genomgått nekrosektomi är ett flertal stora kärl ofta direkt exponerade. Blödning från gastroesofageala varicer, exempelvis som följd av mjältvenstrombos och vänstersidig portal hypertension, finns också beskriven. Den exakta incidensen av hemorragiska komplikationer av större magnitud är emellertid inte helt klargjord, och det saknas tydlig behandlingsstrategi, identifiering av eventuella varningstecken och beskrivning av utfall.

I en aktuell artikel i British Journal of Surgery beskriver vi större blödningskomplikationer i samband med akut pankreatit [2]. 1 procent av patienterna med akut pankreatit utvecklade större blödning, och den totala dödligheten i gruppen var 36 procent. Blödning som uppkommer efter mer än en vecka var associerad med högre dödlighet (80 procent), och dödligheten hos patienter med svår akut pankreatit och samtidig blödningskomplikation var tre gånger högre än i gruppen med svår akut pankreatit utan blödning.
En grupp med hög risk för död är de som blöder efter nekrosektomi. Ett observandum i denna grupp var att det förelåg s k sentinel bleed, dvs en mindre blödning via de kirurgiskt inlagda dränen 1–3 dagar innan den större och ofta dödliga blödningen ägde rum. Detta medger alltså ett tidsutrymme för an­gio­grafi, som åtminstone för några patienter potentiellt kan vara livräddande.

Sammanfattningsvis visar den aktuella artikeln att större blödningskomplikationer i samband med akut pankreatit är sällsynta men associerade med hög dödlighet. Förutom att ge rutinprofylax med protonpumpshämmare ska man vara vaksam på mindre blödning via kir­urgiska drän (på patienter som genomgått operation/nekrosektomi) eftersom den utgör en stark varningssignal om att en större blödning kan följa och att DT-angio och eventuell embolisering bör göras.