Avhandling. Screening för prostatacancer är ett omdebatterat ämne. I avhandlingen utvärderades förhållandet mellan nytta och skada av populationsbaserad screening med blodprovet pros­tataspecifikt antigen (PSA).
Avhandlingen är sprungen ur en prospektiv, populationsbaserad, randomiserad kontrollerad screeningstudie utgående från Göteborg, i vilken år 1995 10 000 män (50–64 år) randomiserades till PSA-screening vartannat år och 10 000 män till att ingå i en kontrollgrupp.
Den europeiska multicenterstudien ERSPC (European randomised study of screening for prostate cancer) visade nyligen att PSA-screening innebar en statistiskt säkerställd 20-procentig minskning av dödligheten i prostatacancer efter nio år vid jämförelse mellan män som randomiserats till aktiv screening och kontrollgruppen [N Engl J Med. 2009;360:1320-8].

Med 14 års uppföljning av screeningstudien i Göteborg kunde vi i juli 2010 visa att PSA-screening har potential att statistiskt signifikant sänka dödligheten i prostatacancer med 44 procent. Resultaten är jämförbart bättre än resultaten av mammografi och kolorektalcancerscreening. Dock var screeningen för­enad med viss risk för överdiagno­stik. För att rädda en man från att dö i sjukdomen behövde 293 män inbjudas till screening och 12 män diagnostiseras. Många män som fick diagnosen kunde emellertid följas med aktiv monitorering.
Avhandlingen visade vidare att män som genomgår PSA-testning och klinisk undersökning med palpation och biopsier sällan upplever detta som besvärande ångestfyllt, inte ens män med upprepat förhöjda PSA-värden. Inte heller kunde vi påvisa någon överdödlighet till följd av screening. Majoriteten av männen med tidigt upptäckt tumör som fick kurativ behandling genomgick radikal prostatektomi. 30-dagarsdödligheten efter denna operation var mycket låg.
Ett annat intressant fynd var att för varje man som tack vare PSA-screening räddades från att dö i prostatacancer blev ytterligare fyra män impotenta eller sexuellt inaktiva, och färre än en man besvärades av urininkontinens. Dessa extra frekvenser av biverkningar är förhållandevis låga vid screeningupptäckt prostatacancer jämfört med vid kliniskt upptäckt cancer. Utfallet för en hel population kan dock skilja sig från utfallet för den enskilde mannen, vilket skapar ett etiskt dilemma.

Sammanfattningsvis är resultaten av screeningstudier, vid denna tidpunkt, lovande vad gäller att förhindra prostatacancerdöd i den manliga befolkningen. De negativa aspekterna av screening kan vara acceptabla, eftersom regelbunden PSA-testning samtidigt halverar dödligheten i sjukdomen. Ännu är dock tiden inte mogen att rekommendera allmän PSA-screening, då kunskapen om skada visavi nytta inte är tillräcklig. Det behövs fler studier med längre uppföljningstid, hälsoekonomiska beräkningar och studier kring kostnadseffektivitet i kombination med mätningar av patienternas livskvalitet.