Frågan om små barn med mediaotit ska behandlas med antibiotika aktualiseras i två artiklar som presenteras i New England Journal of Medicine. De flesta studier som tidigare publicerats inom fältet har visat att effekten är begränsad, och konsensus är som bekant att man ska vara försiktig med antibiotika.

Den ena studien har gjorts i USA och inkluderar 281 barn i åldern 6–23 månader med mediaotit. Dessa gavs amoxicillin och klavulansyra alternativt placebo. Totalt fullföljdes undersökningen av 189 barn. Antibiotikabehandlade barn gavs amoxicillin i en daglig dos på 90 mg/kg kroppsvikt samt klavulansyra i dosen 6,4 mg/kg kroppsvikt och dag. Behandlingen pågick under tio dagar. Barnen undersöktes med otoskop då studien påbörjades, efter 4–5 dagar samt efter 10–12 dagar. Barnens föräldrar fick dessutom löpande skatta graden av symtom, dvs om barnen verkade ha ont, grät, hade feber etc. Detta gjordes enligt skalan AOM-SOS (Acute otitis media severity of symptoms). Vid undersökningarna efter 4–5 respektive 10–12 dagar bedömdes om behandlingen (eller placebo) kunde betraktas som ett misslyckande (clinical failure) eller om den varit framgångsrik (clinical success). Detta har definierats utifrån både barnens symtom och undersökningen av örat.
När man tittade på just symtomen noterades att 35 procent upplevde symtomlindring efter två dagar bland antibiotikabehandlade mot 28 procent i placebogruppen. Efter fyra dagar var siffrorna 61 respektive 54 procent och efter sju dagar 80 respektive 74 procent. Detta innebär således att skillnaderna var ganska små. Den genomsnittliga symtompoängen var överlag något lägre hos antibiotikabehandlade än hos kontrollerna både under den första veckan och efter 10–12 dagar. När man däremot tittade på i hur många fall behandlingen bedömdes som framgångsrik eller misslyckad var skillnaderna större mellan grupperna. Andelen barn där behandlingen bedömts som misslyckad uppgick vid eller före undersökningen dag 4–5 till 4 procent i antibiotikagruppen jämfört med 23 procent bland kontrollerna. Efter 10–12 dagar var andelen misslyckanden 16 procent i antibiotikagruppen och 51 procent i placebogruppen. Viktigt att notera är att kraven på vad som är ett kliniskt misslyckande skilde sig mellan dag 4–5 och dag 10–12.

Den andra studien har gjorts i Finland och omfattar 319 barn i åldern 6–35 månader med mediaotit. Även i denna studie har kombinationen amoxicillin (40 mg/kg kroppsvikt och dag) och klavulansyra (5,7 mg/kg kroppsvikt och dag) jämförts med placebo. Behandlingstiden uppgick till sju dagar. Upplägget var liknande. Det huvudsakliga effektmåttet var om behandlingen bedömdes som lyckad, vilket baserades på både symtom och klinisk öronundersökning. Efter en vecka bedömdes behandlingen ha misslyckats för 30 av 161 barn, motsvarande 18,6 procent, som fått antibiotika. Det ska jämföras med kontrollerna där behandlingen misslyckades hos 71 av 158 barn, motsvarande 44,9 procent.

Sammantaget visar studierna en mer markerad skillnad mellan antibiotika och placebo än vad majoriteten av tidigare publicerade undersökningar kunnat visa. Författarna till de nu aktuella studierna spekulerar över om detta skulle kunna bero på att man varit mycket stringent då man inkluderat deltagarna och ställt upp strikta kriterier för vad som ska betraktas som mediaotit. På ledarplats diskuteras fynden. Tidskriften fastslår att de två nu aktuella studierna visar att mediaotit är en behandlingsbar sjukdom. Man skriver vidare att synen på hur allvarlig mediaotit är och hur den ska behandlas har förändrats markant under de senaste 50 åren. Om det åter finns anledning att omvärdera detta återstår dock att se.