Genetiska test som erbjuds privatpersoner är ett omdiskuterat fält. För cirka 500–2 000 dollar (3 500–14 000 kronor) erbjuds privatpersoner att få sitt genom undersökt och den genetiska riskprofilen för ett antal sjukdomar analyserad.
I praktiken handlar det normalt om att deltagaren skickar in ett salivprov till företaget, som sedan undersöker förekomsten av ett antal kända enbaspolymorfier (SNP) i genomet. Dessa SNP kan sedan kopplas till ökad eller minskad risk för en given sjukdom. Nyttan är dock högst tvivelaktig.

Vem har till exempel glädje av att veta att han eller hon löper 50 procents ökad risk att drabbas av en obotlig sjukdom som amyotrofisk lateralskleros (ALS)? Prevalensen av ALS uppgår till 5–10 per 100 000 individer, vilket innebär att risken stiger från 5–10 till 7–15 per 100 000 individer – en i absoluta tal mycket liten riskökning. Men om man inte är medveten om detta finns risken att ett sådant resultat skapar onödig oro. Förespråkarna för att erbjuda genetiska test hävdar att om människor känner till sina genetiska risker kan de påverka sina riskfaktorer. Om man till exempel vet att man löper hög risk för hjärt–kärlsjukdom kan detta motivera till att leva mer hälsosamt. Nu har ämnet undersökts i en studie som presenteras i New England Journal of Medicine.

Initialt inkluderades 3 639 individer, av vilka 2 037 fullföljde studien. Samtliga fick köpa ett genetiskt test, riktat till privatpersoner, till reducerat pris. Alla deltagare arbetade inom olika företag inom sektorerna sjukvård/medicin/hälsovård alternativt annan teknologi. Efter ungefär ett halvår efter testet fick de svara på ett antal frågor om huruvida de upplevt ökad oro, definierat enligt frågeformuläret Spielberger state–trait anxiety inventory. Dessutom fick de ange om de lagt om livsstil efter testet, till exempel om de åt bättre eller motionerade mer. Det visade sig att deltagarna varken förändrat sin livsstil eller upplevde ökad oro efter testet.
De erbjöds också kostnadsfri genetisk rådgivning för att kunna diskutera testresultaten, men endast 10 procent var intresserade av det. Bara en fjärdedel, 26,5 procent, uppgav att de hade diskuterat de genetiska resultaten med sin läkare.

Att deltagarmaterialet var selekterat är en uppenbar invändning. Många studiedeltagare arbetade inom hälsovård/sjukvård/forskning, vilket innebär att de förmodligen var betydligt bättre insatta i medicinska frågor än genomsnittsbefolkningen. Detta kan ha bidragit till att de inte kände ökad oro över testresultaten och att risken för oro till följd av de genetiska testen således har underskattats i den aktuella studien. Givet att dettagarna inte ändrade sin livsstil kan man dessutom onekligen misstänka att de inte hade nytta av den genetiska informationen de givits.