Igångsättning och aktiv övervakning är likvärdiga alternativ vid intrauterin tillväxthämning och fullgången graviditet, enligt en studie i BMJ.
Tillväxthämning sent i graviditeten kan kopplas till ökad perinatal morbiditet och även mortalitet. Därför sätts förlossningen ofta igång för att minska dessa risker. Observationsstudier med matchade spontanförlösta kontroller har dock inte visat någon reduktion i korttidsutfall efter induktion.
En holländsk studie randomiserade därför kvinnor gravida i vecka 36 + 0 eller senare med misstänkt intrauterin tillväxthämning till antingen induktion inom 48 timmar (321 kvinnor) eller övervakad exspektans (329 kvinnor, antingen inneliggande eller som mottagningspatienter). Det kombinerade primära utfallsmåttet innefattade dödsfall före utskrivning, Apgarpoäng <7 vid 5 minuter, navelartärs-pH <7,05 eller intagning på neonatal intensivvårdsavdelning. Barnen i induktionsgruppen föddes i snitt tio dagar tidigare än barnen i övervakningsgruppen, och de vägde 130 gram mindre. 17 barn i induktionsgruppen (5,3 procent) och 20 (6,1 procent) i övervakningsgruppen fick det negativa primära utfallet, men skillnaden var inte statistiskt signifikant. Ingen skillnad sågs i antalet instrumentella förlossningar eller kejsarsnitt. Det inträffade inget dödsfall perinatalt i någon av grupperna. Författarna tolkar resultaten som att kvinnor i denna situation, som inte vill att förlossningen ska sättas igång, kan välja att invänta en spontan förlossning om resurser för aktiv övervakning finns. Studien påverkas dock av att många kvinnor tackade nej till randomisering, vilket kan försvåra generaliserbarheten. Dessutom var studiestorleken för liten för att signifikanta skillnader under 4 procent skulle kunna upptäckas och för att kunna utesluta en effekt på det sällsynta utfallet perinatal död. Ett argument för induktion kan därför fortfarande vara att minska risken för intrauterin fosterdöd.