I JAMA har en grupp amerikanska forskare tittat på rökavvänjning bland krigsveteraner med posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det är väl känt att patienter med PTSD röker i betydligt störrre utsträckning än normalbefolkningen. Uppgifter om att upp mot 45 procent av PTSD-patienterna röker har presenterats. Dessutom är antalet rökta cigaretter per rökare med PTSD större än antalet rökare utan PTSD.

För studien rekryterades 943 krigsveteraner med diagnostiserat PTSD från tio centra i USA (Veterans Affairs medical centers). Samtliga deltagare var rökare när studien påbörjades, definierat som en konsumtion av minst 10 cigaretter per dag under minst 15 av de senaste 30 dagarna. Individer som uppfyllde kriterier för psykotisk eller bipolär sjukdom alternativt beroende av något slag (nikotin undantaget) inkluderades inte.
Deltagarna lottades därefter till två grupper: en som gavs tillgång till ett sedvanligt rökavvänjningsprogram och en som fick vad man kallar integrerad vård, vilket innebär att de vid sidan av rökavvänjningen fick vård för sin PTSD. Denna vård gavs av främst psykologer och socialarbetare (i studien kallade post-traumatic stress disorders clini­cians) enligt evidensbaserade riktlinjer.

Primärt effektmått var antal deltagare i respektive grupp som hade lyckats sluta röka 12 månader efter att studien inleddes, definierat utifrån bl a halter av kotinin i urinen, dvs inte bara deltagarnas egna uppgifter. Författarna bedömde även deltagarnas psykiska hälsa utifrån skalan PTSD-checklist and Patient health questionnaire 9.
Deltagarna som fick integrerad vård besökte i betydligt större utsträckning de möten som ingick i rökavvänjningsprogrammet. De använde dessutom mer av rökavvänjningspreparat, såsom nikotinersättning och bupropion. Och viktigast av allt: de lyckades i större utsträckning att sluta röka. Vid undersökningen efter 12 månader hade 4,5 procent av deltagarna som fått delta i bara rökavvänjning lyckats sluta röka jämfört med 8,9 procent bland dem som fått integrerad vård.

Det innebär att det var 2,26 gånger fler som lyckades sluta i den sistnämnda gruppen (95 procents konfidensintervall 1,30–3,91; P = 0,004). Skillnaderna mellan grupperna kvarstod dessutom vid mätningen efter 18 månader men var inte riktigt lika markerade som vid undersökningen efter 12 månader. Några skillnader vad gäller psykisk hälsa noterades inte mellan grupperna. Både de som fick integrerad vård och de som gavs bara rökavvänjning mådde bättre vid uppföljningen efter 18 månader än då studien påbörjades.