Ett antal miljoner kvalitetsjusterade levnadsår kan vinnas om effekterna av övervikt och knäartros går att reversera. Det visar en modelleringsstudie i Annals of Internal Medicine.
Symtomatisk knäartros är ett besvärligt tillstånd som, i fråga om inverkan på livskvaliteten, visats ligga på samma nivå som metastaserad bröstcancer och andra handikappande tillstånd. Särskilt besvärlig kan diagnosen vara vid samtidig övervikt, en allt vanligare kombination. Inte minst i USA börjar effekterna bli märkbara i takt med landets överviktsepidemi.
I en amerikansk modelleringsstudie har man skattat dessa tillstånds effekter på livskvalitet och folkhälsa. Källmaterialet var publikationer angående prevalens av övervikt (BMI ≥30) och symtomatisk knäartros hos amerikaner mellan 50 och 84 år (ca 40 procent i denna åldersgrupp har åtminstone en av dia­gnoserna). Dessa data användes i en matematisk modell tillsammans med data om tillståndens inverkan på morbiditet och mortalitet.
Man kunde beräkna att i den aktuella befolkningsgruppen, nästan 86 miljoner amerikaner, kunde lika många kvalitetsjusterade levnadsår förloras i kohorten på grund av knäartros, övervikt eller en kombination av båda. Cirka 12 procent tillskrevs knäartros och 88 procent övervikt. Särskilt stor förlust beräknades ske bland svarta kvinnor och kvinnor med latinskt ursprung.
Genom att sänka fetmaprevalensen till den som USA hade för tio år sedan (en reduktion i BMI på ungefär 0,6 enheter, dvs runt 1,7 kg för en person på 1,7 m) kunde, enligt modellen, runt 180 000 fall av koronarsjukdom, 890 000 fall av diabetes mellitus och 111 000 knäprotesoperationer undvikas. Runt 7,8 miljoner kvalitetsjusterade levnadsår kunde också vinnas i detta scenario.
Behovet av att minska övervikten är oomstritt, men dessa siffror pekar på ytterligare samhällsvinster av relativt små förändringar av BMI i befolkningen, vilket enligt tidigare studier kan vara möjligt med riktade interventioner.