Senare års forskning har visat att stillasittande lång tid i sträck, oavsett övrig fysisk aktivitet, är starkt kopplat till riskfaktorer för flertalet stora folksjukdomar och förtida död. Majoriteten av studierna har använt självrapporterade data för att mäta stillasittandetiden, oftast tid framför tv:n. Självrapporterade data har många begränsningar och felkällor som minnesbias och över- eller underskattningar. Endast ett fåtal studier har använt sig av mer objektiva mätmetoder, såsom rörelsemätare (accelerometrar).
National health and nutrition examination survey (NHANES) är en populationsbaserad studie av ett representativt urval av amerikaner. I en tvärsnittsundersökning av ett urval (2003–2004 och 2005–2006) av 4 757 män och kvinnor ≥20 år har man undersökt sambandet mellan stillasittandetid och kardiometabola och inflammatoriska biomarkörer. Tid i stillasittande mättes med accelerometri (<100 cpm, counts/min). Man justerade för faktorer som kön, ålder, etnicitet, medel- och högintensiv fysisk aktivitet samt sociodemografiska och medicinska kovariater. Man fann ett starkt linjärt samband (P < 0,05) mellan total tid i stillasittande och midjemått, HDL, CRP, triglycerider, insulin och HOMA, ett mått på betacellsfunktion. Detta samband var obe­roende av den tid som ägnats åt me­del- och högintensiv fysisk aktivitet. N­är man jämförde den högsta kvartilen av stillasittandetid med den lägsta fann man en kliniskt relevant skillnad i triglycerider och insulinresistens. Man spekulerar över om en reduktion av stillasittandet i befolkningen med ca 1–2 timmar/dag skulle kunna ha en preventiv effekt på hjärt–kärlsjukdom. Kanske mest intressant var att man vidare analyserade hur stillasittandetiden var distribuerad. Man jämförde antal avbrott (breaks in sedentary time) och fann att för samma totala tid i stillasittande under en dag så var fler avbrott (så korta som 1 minut, t ex en bensträckare) starkt kopplade till lägre midjemått och lägre CRP-nivåer. De i kvartilen med störst antal avbrott hade i medeltal 4 cm lägre midjemått än de med minst antal avbrott. Studien är en viktig pusselbit för att klarlägga de nyligen funna oberoende effekterna av stillasittande. Man har med objektiva mätmetoder mätt tid såväl i stillasittande som i övrig fysisk aktivitet. Dessutom är detta gjort på ett populationsbaserat och representativt material. Framför allt visar resultaten på ett starkt fördelaktigt samband med viktiga biomarkörer som midjemått och CRP. Vi sitter i dag stilla under stora delar av dagen. Att införa korta avbrott, t ex varje halvtimme, kan var viktigt för hälsan.