Terapi med ultraljud i lågdos förbättrade inte läkningen av venösa bensår efter tolv veckors behandling. Det visar en randomiserad studie i BMJ.
Ultraljud i låg dos (≤3 W/cm2) och med hög frekvens har av vissa framförts som en kompletterande terapi vid svåra venösa bensår och finns med i en del behandlingsriktlinjer i bl a USA. Det finns också en systematisk översikt som visade en viss fördelaktig effekt, men detta baserades på studier som bedömts som metodologiskt svaga.

I ett försök att designa en bättre studie randomiserades 337 patienter med åtminstone ett bensår med mer än sex månaders duration till antingen ultraljudsbehandling (0,5 W/cm2; 1 MHz, pulsmönster 1:4) i upp till tolv veckor och standardvård eller endast standard­vård (bandagering). Bensåren skulle vara minst 5 cm stora. Primärt utfallsmått var läkningstid för det största bensåret, och patienterna följdes i ett år. Studien var inte blindad, men utfallen utvärderades blindat via fotografier. Ult­raljudsbehandlingen sked­de en gång i veckan i samband med bandagebyte.

Bland patienterna, som i snitt var runt 70 år, sågs ingen signifikant skillnad i tid till läkning i ultraljudsgruppen (P = 0,61). Efter justering för sårarea, duration och bandageanvändning sågs fortfarande ingen skillnad (P = 0,97). Inga skillnader i sekundära utfall (såsom andelen deltagare med alla bensår läkta inom ett år) sågs heller, likaså ingen skillnad i livskvalitet.

Studien ville medvetet rekrytera patienter med svårare sår där standardbehandling inte räckt till. Resultaten stödjer dock inte användningen av denna ultraljudsregim i behandlingen av sådana sår. Däremot sågs en signifikant effekt av annat slag: de center som hade högst rekrytering hade också bästa läkningsresultat. Relationen mellan patientvolym och resultat är troligen av vikt och förtjänar därför uppmärksamhet, skriver forskarna bakom studien avslutningsvis.