Neonatal sepsis är en vanlig och fruktad komplikation som drabbar både prematura och fullgångna barn. Diagnosen är svår att ställa eftersom symtomen är diffusa och den enda konklusiva laboratoriemetod som finns är blododling, som dock är tids­ödande och kan leda till både över- och under­dia­gnostik. Detta gör att kliniker förlitar sig på framför allt den kliniska bilden, med visst stöd av hematologi och CRP, vid beslut om initiering av antibiotikabehandling. Det är ett problem att kliniska symtom vid neonatal sepsis är dåligt vetenskapligt beskrivna.
I avhandlingen presenterar vi en prospektiv studie som inkluderar 401 nyfödda med misstänkt neonatal sepsis, där kopplingen mellan nio kliniska symtom och bakteriemi studerades med logistisk regressionsanalys. Resultaten visar att i denna selekterade grupp var endast fem av de studerade symtomen (bradykardi, apné, lågt blodtryck, matproblem och utspänd buk) associerade med positiv blododling, och det fanns en skillnad i uppvisade symtom mellan fullgångna och prematura barn.

Vidare beskriver vi att realtids-PCR riktad mot bakteriellt DNA (ribosomens
16S-subenhet) i helblod kan användas som en ny, alternativ metod för att detektera bakterier i blodprov från barn med misstänkt neonatal sepsis. I jämförelse med blododling har vår metod en sensitivitet på 79 procent och en specificitet på 90 procent. Metoden kan utföras på 4–6 timmar och inkluderar speciesspecifika prober som kan ge indikation på vilken bakterie som påvisats. Dessutom publiceras ett antal fall där PCR detekterar bakteriellt DNA i blododlingsnega­tiva prov, där kliniska data stödjer att PCR detekterat en kliniskt relevant patogen som inte vuxit fram i blododling (t ex vid pågående antibiotikabehandling).
Staphylococcus epidermidis är den vanligaste orsaken till sepsis hos nyfödda. Trots det är bakteriens invasionsvägar och patogena faktorer otillräckligt beskrivna. Det kan bero på att det saknas typningsmetoder som möjliggör typning av stora material av S epidermidis-isolat. I avhandlingen beskrivs en ny PCR-baserad typningsmetod riktad mot fyra gener (sdrG, sdrF, aap och sesE), som alla kodar för olika cellväggsproteiner. Den beskrivna metoden är mindre arbetskrävande än rutinmetoderna, pulsfältgelelektrofores och mul­tilocus sequence typing. Genom att kombinera typning av sdrF och aap uppnås en tillräckligt diskriminerande förmåga som gör metoden lämplig att använda på stora S epidermidis-material.
Sammanfattningsvis innebär fynden i avhandlingen att diagnostiken av neonatal sepsis tar ett steg framåt både kliniskt och molekylärbiologiskt. PCR-studierna visar att blododling kan kompletteras med modernare detektionsmetoder, som eventuellt även kommer att kunna detektera icke-viabla bakterier.