En kvalitativ, semistrukturerad intervjustudie genomfördes med tio allmänmedicinare och tio distriktssköterskor från ett avgränsat område i Sverige. Materialet analyserades enligt fenomenografisk metod. Läkarna och distriktssköterskorna beskrev mötet med patienter med fetma i primärvården utifrån ett organisatoriskt, personal- och patientfokuserat perspektiv.
Folkhälsoproblemet fetma uppmärksammas oftast initialt av primärvården, som också har i uppdrag att engagera sig i detta problem. Hur allmänläkare och distriktssköterskor relaterar till patienter med fetma är därför en viktig kunskap för att kunna förbättra vården för denna patientgrupp.

Fem deskriptiva kategorier identifierades: »adekvat primärvård«, »främja livsstilsförändring«, »behov av kompetens«, »hålla fast vid nya vanor« och »förstå patientens förhållningssätt«. Alla deltagare fanns representerade i de deskriptiva kategorierna.
Vissa professions- och könsskillnader fanns vad gäller de underliggande uppfattningarna. Exempelvis var den generella uppfattningen att fetma måste prioriteras i primärvården, men det fanns också den motstridiga uppfattningen: att detta inte är primärvårdens ansvarsområde.
En stor del av uppfattningarna om mötet rörde patienternas problematiska förhållningssätt till beteendeförändring. De saknar motivation till förändring, har ett undvikande beteende, förlitar sig för mycket på medicinsk behandling och saknar tilltro till sin förmåga att ändra sin livsstil.

Personalens uppfattningar visar att det finns ett starkt behov av att utveckla strategier som förbättrar vården och bemötandet av patienter med fetma. Studien belyser vikten av att öka medvetenheten om de negativa uppfattningar professionerna har om patientens förhållningssätt.