SBU har sammanställt forskningsläget vad gäller behandling av blödande magsår (i ventrikel eller duodenum). Åkomman är både vanlig och allvarlig. Incidensen anges till 38 per 100 000 invånare och år, vilket innebär att närmare tio svenskar drabbas varje dag. Av dessa avlider upp mot en fjärdedel inom ett år. Siffrorna innebär att det finns ett behov av förebyggande behandling för att undvika nya blödningar. Myndigheten har fokuserat på blödande magsår som inte beror på polyp, tumör, åderbråck eller kärlmissbildning.

SBU sammanfattar det vetenskapliga stödet som starkt för att behandling med protonpumpshämmare (PPI) och antibiotika (två preparat) mot H pylori minskar risken för återfall i blödande magsår. Detta gäller för patienter som haft blödande magsår och som inte behandlats med farmaka som kan påverka blödningsrisken i mage eller tarm. Intressant nog är det många patienter som inte får denna behandling trots den goda vetenskapliga evidensen, skriver SBU.

Det vetenskapliga stödet anges även som starkt för att kombinationen PPI och antibiotika minskar risken för återfall bland patienter med blödande magsår som behandlas med ASA eller NSAID, där ASA-/NSAID-behandlingen fortsätter även efter att patienten drabbats av magsår. För patienter med pågående ASA- eller NSAID-behandling som inte drabbats av blödande magsår men som har andra riskfaktorer skyddar PPI mot blödande magsår. Således kan PPI användas förebyggande av denna patientgrupp.

För patienter med verifierat blödande magsår och som behandlats endoskopiskt minskar intravenös PPI-behandling i tre dygn efter endoskopi risken för en ny blödning. Dessutom minskar behovet av både kirurgisk behandling av magsåret och ytterligare endoskopiundersökningar. Den totala dödligheten påverkas däremot inte. Att behandla med PPI i hög dos under det dygn som föregår endoskopisk diagnos minskar däremot inte risken för vare sig ny blödning eller behovet av kirurgi. Inte heller påverkas dödligheten. Det vetenskapliga stödet för detta anges som starkt.

Det går i dag inte att säga om en förändring av livsstilen kan påverka risken för blödande magsår hos patienter med hög risk, exempelvis för patienter som använder ASA eller NSAID eller har annan sjukdom som påverkar risken för blödande magsår. Inte heller går det att säga om en livsstilsomläggning påverkar risken för blödande magsår hos patienter utan riskfaktorer. SBU har även tittat på kostnadseffektivitet men kan, mot bakgrund av dagens kunskapsläge, inte säkert säga vilken metod som är mest kostnadseffektiv vad gäller att förebygga återinsjuknande.